Sakaria 4

1 Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.

Unya ang anghel nga nakig-istorya kanako miatubang ug nagpatindog kanako sama sa tawo nga mibangon gikan sa iyang pagkatulog.

2 Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;

Miingon siya kanako, “Unsa man ang imong nakita?” Miingon ako, “Nakakita ako ug tungtonganan sa suga nga hinimo gikan sa bulawan, uban ang panaksan nga anaa sa ibabaw niini. Aduna kini pito ka mga lampara ug pito usab ka mga pabilo sa ibabaw sa matag lampara.

3 Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.

Ug tupad niini ang duha ka olibo nga kahoy, ang usa anaa sa tuong bahin sa panaksan ug ang usa anaa sa wala.

4 Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?

Busa miingon ako pag-usab sa anghel nga nakig-istorya kanako. “Unsa man ang buot ipasabot niining mga butanga, akong agalon?”

5 Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.

Mitubag ang anghel, “Wala ka ba masayod kung unsay ipasabot niining mga butanga?” Miingon ako, “Wala, akong agalon.”

6 Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.

Busa miingon siya kanako, “Mao kini ang pulong ni Yahweh ngadto kang Zerubabel: Dili pinaagi sa kusog o sa gahom, apan pinaagi sa akong Espiritu, sumala ni Yahweh nga labing gamhanan.

7 Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!

Unsa ka lang man, dako nga bukid? Sa atubangan ni Zerubabel mahimo kang patag, ug dad-on niya ang bato nga alang sa kinatumyan aron makasingit ug, 'Grasya! Grasya alang niini!'”

8 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Miabot kanako ang pulong ni Yahweh, nga nag-ingon,

9 Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.

“Ang mga kamot ni Zerubabel maoy nagpahiluna sa patukoranan niini nga balay ug ang iyang kamot mismo ang mohuman niini. Unya masayod ka nga si Yahweh ang labing gamhanan mao ang nagpadala kanako diha kanimo.

10 Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?

Kinsa man ang nagtamay sa adlaw sa gamay nga mga butang? Magmaya kining mga tawhana ug makita nila ang igtutonton nga bato nga anaa sa kamot ni Zerubabel. (Kining pito ka mga lampara mao ang mga mata ni Yahweh nga nagtan-aw sa tibuok kalibotan.)”

11 Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?

Unya gipangutana ko ang anghel, “Unsa man kining duha ka mga kahoy nga olibo nga nagbarog sa wala ug tuo sa tungtunganan ug suga?”

12 Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?

Nangutana ako pag-usab kaniya, “Unsa man kining duha ka mga sanga sa olibo nga anaa sa kilid sa duha ka bulawan nga mga tubo nga adunay lana nga gibubo?”

13 Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.

Unya miingon siya kanako, “Wala ka nasayod kung unsa kini?” Mitubag ako, “Wala, akong agalon.”

14 Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.

Busa miingon siya, “Mao kini ang mga anak nga lalaki sa bag-ong lana sa olibo nga nagbarog sa atubangan sa Ginoo sa tibuok kalibotan.”