Sakaria 2

1 Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

Then I looked up and saw a man with a measuring line in his hand.

2 Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

I said, ‘Where are you going?’ He replied, ‘To measure Jerusalem, to see what is its breadth and length.’

3 Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

Then the messenger who talked with me stepped forward, and another messenger went out to meet him,

4 Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

and said to him, ‘Run and tell to that young man that Jerusalem will be inhabited like a village without walls, because so many people and cattle will live there.

5 Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

For I, says the Lord, will be a wall of fire her, and I will be the glory in the midst of her.

6 O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

Up! Away! Flee from the land of the north, says the Lord. For I have spread you abroad as the four winds of the heavens, says the Lord.

7 O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

Up, escape to Zion, you who live in Babylon.

8 Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

This is what the Lord of hosts says to the nations which plundered you: Whoever touches you touches the apple of my eye.

9 Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

I will raise my hand against them. They will be plunder for their own slaves; and you will know that the Lord of hosts has sent me.

10 Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

‘Sing and rejoice, daughter of Zion! I am coming, I will live among you, says the Lord.

11 Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

Many nations will join themselves to the Lord in that day, and will be his people, and he will live among you. You will know that the Lord of hosts has sent me to you.

12 Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

The Lord will inherit Judah as his portion in the holy land. He will again choose Jerusalem.

13 Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.

Be silent, everyone, in the presence of the Lord, because he is coming from his holy dwelling.’