Sakaria 2

1 Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

Pagkahuman mihangad ako ug nakita ko ang usa ka tawo nga nagdala ug igsusukod.

2 Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

Miingon ako, “Asa ka man moadto?” Busa miingon siya kanako, “Alang sa pagsukod sa Jerusalem, aron mahibaloan ang gilapdon ug kataas niini.”

3 Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

Unya milakaw ang anghel nga nakigsulti kanako ug migawas ang laing anghel aron sa pagsugat kaniya.

4 Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

Miingon ang ikaduhang anghel kaniya, “Dagan ug sultihi kanang batan-ong lalaki; pag-ingon, 'Molingkod ang Jerusalem didto sa walay paril nga nasod tungod sa kadaghan sa mga lalaki ug mga mananap nga anaa kaniya.

5 Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

Tungod kay— mamahimo ako nga paril nga kalayo libot kaniya, ug mamahimo niya akong himaya diha sa iyang taliwala—mao kini ang gipamulong ni Yahweh.

6 O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

Pagdali! Pagdali! gikan sa yuta sa amihanan—mao kini ang gipamulong ni Yahweh— tungod kay gipatibulaag ko kamo sama sa upat ka mga hangin sa kawanangan! —Mao kini ang gipamulong ni Yahweh.

7 O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

Pagdali! Ikyas ngadto sa Zion, kamo nga namuyo uban sa mga anak nga babaye sa Babilonia!'''

8 Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

Tungod kay pagkahuman sa pagpasidungog ug pagpadala kanako ni Yahweh nga labawng makagagahom batok sa mga nasod nga nangilog kaninyo— kay si bisan kinsa nga migunit kanimo, nakagunit gayod sa mahinungdanong butang nga gipanalipdan sa Dios! —human sa pagbuhat ni Yahweh niini, miingon siya,

9 Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

“Ang akong mga kamot mismo ang motay-og kanila, ug ilogan sila sa ilang mga ulipon.” Unya masayran gayod ninyo nga si Yahweh nga makagagahom ang nagpadala kanako.

10 Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

“Pag-awit alang sa kalipay, anak nga babaye sa Zion, tungod kay hapit na akong moanha ug mopuyo uban kaninyo! —Mao kini ang gipamulong ni Yahweh.”

11 Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

Unya ang inila nga mga nasod maghiusa ngadto kang Yahweh nianang adlawa. Miingon siya, “Unya mahimo kamong akong katawhan; tungod kay mopuyo ako taliwala kaninyo,” ug masayran ninyo nga si Yahweh nga labawng makagagahom ang nagpadala kanako nganha kaninyo.

12 Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

Tungod kay maangkon ni Yahweh ang Juda ingon nga iyang katungod sa pagpanag-iya diha sa balaang yuta ug pilion pag-usab ang Jerusalem alang sa iyang kaugalingon.

13 Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.

Paghilom, kamong tanang binuhat, diha sa atubangan ni Yahweh, tungod kay mokanaog siya gikan sa iyang balaang dapit!