Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Ko e fungani ʻoe hiva ʻa Solomone.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Tuku ke ne ʻumaʻaki kiate au ʻae ngaahi ʻuma ʻa hono ngutu: he ʻoku lelei hake hoʻo ʻofa ʻi he uaine.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
ʻOku tatau ho huafa mo e lilingi atu ʻae lolo kakala, koeʻuhi ko e namu lelei ʻo hoʻo ngaahi meʻa tākai, pea ko ia ʻoku ʻofa ai ʻae kau tāupoʻou kiate koe.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Toho au, pea te mau lele atu kiate koe: kuo ʻomi au ʻe he tuʻi ki hono ngaahi potu fale: te mau fiefia mo nekeneka ʻiate koe, pea te mau tokanga lahi hake kiate koe ʻi he uaine: ʻoku ʻofa kiate koe ʻae angatonu.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
ʻE ngaahi ʻofefine ʻo Selūsalema, ʻoku ou ʻuliʻuli ʻo hangē ko e ngaahi fale fehikitaki ʻo Keta, kae matamatalelei ʻo hangē ko e ngaahi puipui ʻi he fale ʻo Solomone.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
ʻOua naʻa sio mai kiate au koeʻuhi ʻoku ou ʻuliʻuli, koeʻuhi kuo sio hifo ʻae laʻā kiate au: naʻe ʻita kiate au ʻae fānau ʻa ʻeku faʻē; naʻa nau ngaohi au ko e tauhi ki he ngaahi ngoue vaine; ka ko ʻeku ngoue vaine ʻaʻaku kuo ʻikai te u tauhi ia.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
ʻA koe, ʻoku ʻofa ki ai hoku laumālie, fakahā mai kiate au ʻae potu ʻoku ke fafanga ai, ʻae potu ʻoku ke pule ke malolō ai ʻa hoʻo fanga manu ʻi he hoʻatāmālie: he ko e hā te u hoko ai ke u tatau mo ha taha ʻoku afe ki he fanga manu ʻa ho kaungāʻapi?
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
Kapau ʻoku ʻikai te ke ʻilo, ʻa koe ʻoku hoihoifua lahi ʻi he kau fefine kotoa pē, ʻalu pe ʻi ho hala, ʻi he ʻalunga ʻoe fanga manu, pea ke fafanga hoʻo ngaahi ʻuhikiʻi kosi ʻi he fale fehikitaki ʻoe kau tauhimanu.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
ʻA hoku ʻofaʻanga, kuo u fakatatau koe ki he fanga hoosi ʻi he ngaahi saliote ʻo Felo.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Kuo fakamatamatalelei ho kouʻahe ʻaki ʻae tuinga [mataʻitofe], mo ho kia ʻaki ʻae ngaahi kahoa [koula].
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Te mau ngaohi ʻaki ʻae koula ho ngaahi kapaʻi kofu, mo puleʻi ʻaki ia ʻae siliva.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
Lolotonga ʻae nofo ʻae tuʻi ʻi hono keinangaʻanga ʻoku namu kakala atu ʻeku naatosi.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
ʻOku hangē ko e ʻu kakala ʻa hoku ʻofaʻanga kiate au, pea ʻe tokoto ia ki hoku fatafata ʻi he pō ʻo ʻaho.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
ʻOku tatau kiate au ʻa hoku ʻofaʻanga mo e fuhi saipalesi ʻi he ngaahi ngoue vaine ʻi Eniketi.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Vakai, ʻoku ke hoihoifua ʻa koe ʻoku ou ʻofa ai; vakai, ʻoku ke hoihoifua ʻoku ke maʻu ʻae mata ʻoe lupe.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Vakai, ʻoku ke toulekeleka, ʻE hoku ʻofaʻanga, ʻio, mo fakaʻofoʻofa; pea ʻoku laumaʻuiʻui foki hota tokotoʻanga.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Ko e ngaahi ʻalanga ʻo hota fale ko e sita, pea ʻoku ʻato ʻaki ʻae saipalesi.
