Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Kantik A Kantik Yo, ki ekri pa Salomon.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Kite l bo m ak bo bouch li! Paske lanmou ou bon pase diven.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Lwil pafen ou yo santi bon. Non ou menm se tankou lwil kap vide; se pou sa ke tout vyèj yo renmen ou konsa.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Rale m dèyè ou e annou kouri ansanm! Wa a mennen m nan chanm li yo. Lòt Yo “Nou va rejwi nan ou e fè kè kontan; nou va leve lanmou ou wo plis pase diven. Jenn Fi a Ak bon rezon, yo renmen ou konsa.”
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
Mwen menm, mwen nwa; men mwen byen bèl, O fi a Jérusalem yo, tankou tant Kédar yo, tankou rido a Salomon yo.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Pa gade mwen konsa akoz mwen nwa; solèy la brile m konsa. Fis a manman m yo te byen fache avè m; Yo te fè m gadyen chan rezen yo. Men pwòp jaden pa m nan vin neglije.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Pale mwen, ou menm nan ke nanm mwen tèlman renmen; ki kote ou fè patiraj twoupo ou a? Ki kote ou konn fè l kouche a midi? Paske poukisa mwen ta tankou yon moun ki vwale figi li nan kote twoupo zanmi ou yo?
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
Si ou menm, ou pa konnen, O pi bèl pami tout fanm yo; janbe swiv wout twoupo a, e fè patiraj pou jenn kabrit ou yo akote tant bèje ou yo.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
Pou mwen, cheri mwen an, ou tankou pi bèl poulich pami sa kap rale cha Farawon an.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Bò figi ou byen bèl ak zanno, kou ou ak bèl kolye.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Nou va fè pou ou dekorasyon an lò anbeli ak pwent an ajan tou won.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
Pandan wa a te sou tab li, pafen mwen te rive kote l ak bèl odè.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
Sila ke m renmen an se yon pòch pafen; fèy bazilik ki pase tout nwit lan antre tete mwen.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
Cheri mwen an se yon grap flè jasmen byen plase nan chan rezen En-Guédi yo.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
“Tèlman ou bèl, cheri mwen an; tèlman ou bèl! Zye ou tankou toutrèl yo.”
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Gade jan ou bèl e byen agreyab, cheri mwen an; anverite, se zèb vèt kap fè kabann nou.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Pilye kay nou se bwa sèd e travès yo se bwa pen.
