Höga Visan 8

1 O! att jag måtte finna dig ute, min broder, du, som mins moders bröst suger, och måtte få kyssa dig; att ock ingen föraktade mig.

Aw nang loe kam no ih tahnutui nae thangqoi baktiah ohsak han ka koeh; tasa bangah kang hnuk naah, nang to kang mok han, ue, mi mah doeh kasae na thui o mak ai.

2 Jag ville taga dig, och hafva dig uti mine moders hus, der du mig lära skulle; der ville jag skänka dig kryddadt vin, och must af min granatäple.

Nang to kang zaeh moe, kai thuitaekkung, kam no imthung ah kang caeh haih han; hmuihoih misurtui hoi pomegranat thingthai tui to kang naeksak han.

3 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.

Anih ih banqoi ban to lu kang hngoeng haih, a bantang ban hoiah kai ang takoih.

4 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, att I icke uppväcken mina käro, eller omaken henne, tilldess henne sjelf lyster.

Aw Jerusalem canunawk, angmah koeh ah angthawk ai karoek to, ka tlangai to palawt o hmah, tiah lok kang thuih o.

5 Ho är denna, som uppkommer ifrån öknene, och stöder sig in uppå sin vän? Under äpleträt väcker jag dig, der din moder dig födt hafver; der hon, som dig födde, med dig legat hafver.

Angmah ih tlangai khaeah amha, praezaek hoiah angzo kami loe mi aa? Shulam tangla ih lok Epal kung tlim ah nang to kang qoengsak: to ah nam no mah ang pomh; to ah nam no mah ang tapen boeh.

6 Sätt mig såsom ett insegel på ditt hjerta, och såsom ett insegel uppå din arm; ty kärleken är stark såsom döden, och nitälskan är fast såsom helvetet; dess glöd är brinnande, och en Herrans låge; (Sheol h7585)

Kai hae na palung nuiah catui daeng ah loe, na ban tampawk nuiah tacik to daeng ah; amlunghaih loe duekhaih baktiah thacak; uthaih palungthin loe taprong baktiah palung maengh; anih loe hmaipalai baktiah kangh moe, thacak hmai kangqong baktiah oh. (Sheol h7585)

7 Så att ock mycket vatten icke förmå utsläcka kärleken, eller strömmar fördränka honom; om en ville gifva alla ägodelar i sino huse för kärleken, så gulle det alltsammans intet.

Amlunghaih loe pop parai tui mah paduek thai ai, vapui tui mah doeh pazawk thai ai; amlunghaih tawnh pongah, kami mah a tawnh ih hmuennawk boih paek han koeh cadoeh, kasae thuihaih om toengtoeng vop tih.

8 Vår syster är liten, och hafver ingen bröst; hvad skole vi göra till vår syster, när man nu skall tala henne till?

Aicae mah tanuh maeto a tawnh o, anih loe tahnu doeh om ai vop; anih to zu ah dueng o nahaeloe, anih hanah timaw a sak pae o han?

9 Är hon en mur, så vilje vi göra silfverbålverk deruppå; är hon en dörr, så vilje vi befästa henne med cedrebräde.

Anih loe sipae ah om nahaeloe, anih nuiah sumkanglung imsang to ka sak pae o han; anih loe thok ah om nahaeloe, anih to sidar thingphaek hoiah ka padap o han.

10 Jag är en mur, och min bröst äro såsom torn, deraf är jag vorden för hans ögon såsom den der frid finner.

Kai loe sipae ah ka oh, kai ih tahnu loe kasang imnawk baktiah oh; to pongah a hmaa ah palung han koiah ka oh.

11 Salomo hafver en vingård i BaalHamon; den vingården fick han vaktarom, att hvardera skulle gifva, för hans frukt, tusende silfpenningar.

Solomon loe Baal Hamon ah misur takha maeto tawnh; to misur takha loe minawk hanah toepsak; athaih to caak o pongah kami maeto boih mah sumkanglung phoisa sangto sinh o.

12 Min vingård är för mig. Dig Salomo bör tusende; men vaktaromen öfver hans frukter, tuhundrad.

Kai ih misur takha loe ka hmaa ah oh, kaimah han khue ni oh; Aw Solomon, phoisa sangto loe nangmah hanah suem ah, cumvai hnetto loe takha khenzawnkung hanah paek ah.

13 Du, som bor i örtagårdarna, sällskapen akta deruppå; låt mig höra dina röst.

Takha thungah kaom kami, nam puinawk loe na lok to tahngaih o; kai doeh lok na tahngaisak toeng ah.

14 Fly, min vän, och var lik ene rå, eller enom ungom hjort, in på örtabergen.

Ka tlangai, karangah angzo ah, hmuihoih maenawk nui ih tasuk baktiah angzo ah.