Höga Visan 7
1 Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.
As the chorus of “Mahanaim.” How beautiful were your feet with sandals, O daughter of Nadib. The turnings of your sides [are] as ornaments, Work of the hands of a craftsman.
2 Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.
Your waist [is] a basin of roundness, It does not lack the mixture, Your body a heap of wheat, fenced with lilies,
3 Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;
Your two breasts as two young ones, twins of a roe,
4 Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;
Your neck as a tower of the ivory, Your eyes pools in Heshbon, near the Gate of Bath-Rabbim, Your face as a tower of Lebanon looking to Damascus,
5 Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.
Your head on you as Carmel, And the locks of your head as purple, The king is bound with the flowings!
6 Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!
How beautiful and how pleasant you have been, O love, in delights.
7 Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.
This your stature has been like to a palm, And your breasts to clusters.
8 Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;
I said, “Let me go up on the palm, Let me lay hold on its boughs,” Indeed, let your breasts now be as clusters of the vine, And the fragrance of your face as citrons,
9 Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.
And your palate as the good wine—Flowing to my beloved in uprightness, Strengthening the lips of the aged!
10 Min vän är min, och han håller sig ock till mig.
I [am] my beloved’s, and on me [is] his desire.
11 Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;
Come, my beloved, we go forth to the field,
12 Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.
We lodge in the villages, we go early to the vineyards, We see if the vine has flourished, The sweet smelling-flower has opened. The pomegranates have blossomed, There I give to you my loves;
13 Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.
The mandrakes have given fragrance, And at our openings all pleasant things, New, indeed, old, my beloved, I laid up for you!
