Höga Visan 2

1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.

Yo soy el lirio de Sarón, la azucena de los valles.

2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.

Como una azucena entre los espinos, así, es mi amiga entre las doncellas.

3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.

Como el manzano entre los árboles silvestres, tal es mi amado entre los mancebos. A su sombra anhelo sentarme, y su fruto es dulce a mi paladar.

4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.

Me introdujo en la celda del vino, y su bandera sobre mí es el amor.

5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.

¡Confortadme con pasas! ¡Restauradme con manzanas! porque languidezco de amor.

6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.

Su izquierda está debajo de mi cabeza, y su derecha me abraza.

7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.

Os conjuro, oh hijas de Jerusalén, por las gacelas y las ciervas del campo, que no despertéis ni inquietéis a la amada, hasta que ella quiera.

8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.

¡La voz de mi amado! Helo aquí que viene, saltando por los montes, brincando sobre los collados.

9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.

Es mí amado como el gamo, o como el cervatillo. Vedlo ya detrás de nuestra pared, mirando por las ventanas, atisbando por las celosías.

10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.

Habla mi amado, y me dice: Levántate, amiga mía; hermosa mía, ven.

11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;

Porque, mira, ha pasado ya el invierno, la lluvia ha cesado y se ha ido;

12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;

aparecen ya las flores en la tierra; llega el tiempo de la poda, y se oye en nuestra tierra la voz de la tórtola.

13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.

Ya echa sus brotes la higuera, esparcen su fragancia las viñas en flor. ¡Levántate, amiga mía; hermosa mía, ven!

14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.

Paloma mía, que anidas en las grietas de la peña, en los escondrijos de los muros escarpados, hazme ver tu rostro, déjame oír tu voz; porque tu voz es dulce, y tu rostro es encantador.

15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.

Cazadnos las raposas, las raposillas que devastan las viñas, porque nuestras viñas están en flor.

16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;

Mi amado es mío, y yo soy suya; él apacienta entre azucenas.

17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.

Mientras sopla la brisa, y se alargan las sombras, ¡vuélvete, amado mío! ¡Aseméjate al gamo, o al cervatillo, sobre los montes escarpados!