Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
Io sono la rosa di Saron, il giglio delle valli.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
Quale un giglio tra le spine, tale è l’amica mia tra le fanciulle.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
Qual è un melo fra gli alberi del bosco, tal è l’amico mio fra i giovani. Io desidero sedermi alla sua ombra, e il suo frutto è dolce al mio palato.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
Egli m’ha condotta nella casa del convito, e l’insegna che spiega su di me è Amore.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Fortificatemi con delle schiacciate d’uva, sostentatemi con de’ pomi, perch’io son malata d’amore.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
La sua sinistra sia sotto al mio capo, e la sua destra m’abbracci!
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
O figliuole di Gerusalemme, io vi scongiuro per le gazzelle, per le cerve dei campi, non svegliate, non svegliate l’amor mio, finch’essa non lo desideri!
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
Ecco la voce del mio amico! Eccolo che viene, saltando per i monti, balzando per i colli.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
L’amico mio è simile a una gazzella o ad un cerbiatto. Eccolo, egli sta dietro al nostro muro, e guarda per la finestra, lancia occhiate attraverso alle persiane.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
Il mio amico parla e mi dice: Lèvati, amica mia, mia bella, e vientene,
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
poiché, ecco, l’inverno è passato, il tempo delle piogge è finito, se n’è andato;
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
i fiori appaion sulla terra, il tempo del cantare è giunto, e la voce della tortora si fa udire nelle nostre contrade.
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
Il fico ha messo i suoi ficucci, e le viti fiorite esalano il loro profumo. Lèvati, amica mia, mia bella, e vientene”.
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
O mia colomba, che stai nelle fessure delle rocce, nel nascondiglio delle balze, mostrami il tuo viso, fammi udire la tua voce; poiché la tua voce è soave, e il tuo viso è bello.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Pigliateci le volpi, le volpicine che guastano le vigne, poiché le nostre vigne sono in fiore!
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
Il mio amico è mio, ed io son sua: di lui, che pastura il gregge fra i gigli.
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Prima che spiri l’aura del giorno e che le ombre fuggano, torna, amico mio, come la gazzella od il cerbiatto sui monti che ci separano!
