Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I am a rose of Sharon, a lily of the valleys.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
As a lily among thorns, so is my love among the daughters.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
As the apple tree among the trees of the wood, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow with great delight, his fruit was sweet to my taste.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
He brought me to the banquet hall. His banner over me is love.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Strengthen me with raisins, refresh me with apples; for I am faint with love.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hand is under my head. His right hand embraces me.
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
I adjure you, daughters of Jerusalem, by the roes, or by the hinds of the field, that you not stir up, nor awaken love, until it so desires.
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
The voice of my beloved! Behold, he comes, leaping on the mountains, skipping on the hills.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
My beloved is like a roe or a young deer. Behold, he stands behind our wall! He looks in at the windows. He glances through the lattice.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
My beloved spoke, and said to me, “Rise up, my love, my beautiful one, and come away.
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
For behold, the winter is past. The rain is over and gone.
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
The flowers appear on the earth. The time of the singing has come, and the voice of the turtledove is heard in our land.
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
The fig tree ripens her green figs. The vines are in blossom. They give out their fragrance. Arise, my love, my beautiful one, and come away.”
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
My dove in the clefts of the rock, in the hiding places of the mountainside, let me see your face. Let me hear your voice; for your voice is sweet and your face is lovely.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Catch for us the foxes, the little foxes that plunder the vineyards; for our vineyards are in blossom.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My beloved is mine, and I am his. He browses among the lilies.
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Until the day is cool, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be like a roe or a young deer on the mountains of Bether.
