< Höga Visan 2 >

1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I am a rose of Sharon, A lily of the valleys.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
[[Lov.]] As the lily among thorns, So is my love among the daughters.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
[[M.]] As the apple-tree among the trees of the forest, So is my beloved among the sons. In his shadow I love to sit down, And his fruit is sweet to my taste.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
He hath brought me to his banqueting-house, And his banner over me is love. Strengthen me with raisins,
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Refresh me with apples! For I am sick with love.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hand is under my head, And his right hand embraceth me!
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
[[Lov.]] I charge you, O ye daughters of Jerusalem, By the gazelles, and by the hinds of the field, That ye stir not up, nor awake my love, till she please!
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
[[M.]] The voice of my beloved! Behold, he cometh, Leaping upon the mountains, Bounding upon the hills.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
Like a gazelle is my beloved, Or a young hind. Behold, he standeth behind our wall; He is looking through the windows; He glanceth through the lattice.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
My beloved speaketh, and saith to me, “Rise up, my love, my fair one, and come away!
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
For, lo, the winter is past, The rain is over and gone;
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
The flowers appear on the earth; The time of the singing of birds is come, And the voice of the turtle is heard in our land;
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
The fig-tree is spicing its green fruit; The vines in blossom give forth fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away!
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
O my dove, that art in the recesses of the rock, In the hiding-places of the steep craggy mountain, Let me see thy face, Let me hear thy voice! For sweet is thy voice, And thy face lovely.”
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Take ye for us the foxes, The little foxes that spoil the vines; For our vines are now in blossom.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My beloved is mine, and I am his; He feedeth among the lilies.
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
When the day breathes, and the shadows flee away, Come again, my beloved, like a gazelle, or a young hind, Upon the craggy mountains.

< Höga Visan 2 >