Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I am the flower of the field, and the lily of the valleys.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
As the lily among thorns, so is my love among the daughters.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
As the apple tree among the trees of the woods, so is my beloved among the sons. I sat down under his shadow, whom I desired: and his fruit was sweet to my palate.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
He brought me into the cellar of wine, he set in order charity in me.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Stay me up with flowers, compass me about with apples: because I languish with love.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hand is under my head, and his right hand shall embrace me.
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
I adjure you, O ye daughters of Jerusalem, by the roes, and the harts of the, fields, that you stir not up, nor make the beloved to awake, till she please.
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
The voice of my beloved, behold he cometh leaping upon the mountains, skipping over the hills.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
My beloved is like a roe, or a young hart. Behold he standeth behind our wall, looking through the windows, looking through the lattices.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
Behold my beloved speaketh to me: Arise, make haste, my love, my dove, my beautiful one, and come.
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
For winter is now past, the rain is over and gone.
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
The flowers have appeared in our land, the time of pruning is come: the voice of the turtle is heard in our land:
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
The fig tree hath put forth her green figs: the vines in flower yield their sweet smell. Arise, my love, my beautiful one, and come:
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
My dove in the clefts of the rock, in the hollow places of the wall, shew me thy face, let thy voice sound in my ears: for thy voice is sweet, and thy face comely.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Catch us the little foxes that destroy the vines: for our vineyard hath flourished.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My beloved to me, and I to him who feedeth among the lilies,
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Till the day break, and the shadows retire. Return: be like, my beloved, to a roe, or to a young hart upon the mountains of Bether.
