Höga Visan 2
1 Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom.
I am a narcissus of Sharon, A lily of the valleys.
2 Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna.
As the lily among thorns, So is my love among the daughters.
3 Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt.
As the apple-tree among the trees of the wood, So is my beloved among the sons: In his shadow have I rapture and sit down; And his fruit is sweet to my taste.
4 Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig.
He hath brought me to the house of wine, And his banner over me is love.
5 Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog.
Sustain ye me with raisin-cakes, Refresh me with apples; For I am sick of love.
6 Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig.
His left hand is under my head, And his right hand doth embrace me.
7 Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster.
I charge you, daughters of Jerusalem, By the gazelles, or by the hinds of the field, That ye stir not up, nor awake [my] love, till he please.
8 Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna.
The voice of my beloved! Behold, he cometh Leaping upon the mountains, Skipping upon the hills.
9 Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret.
My beloved is like a gazelle or a young hart. Behold, he standeth behind our wall, He looketh in through the windows, Glancing through the lattice.
10 Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit.
My beloved spake and said unto me, Rise up, my love, my fair one, and come away.
11 Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg;
For behold, the winter is past, The rain is over, it is gone:
12 Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land;
The flowers appear on the earth; The time of singing is come, And the voice of the turtle-dove is heard in our land;
13 Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit.
The fig-tree melloweth her winter figs, And the vines in bloom give forth [their] fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away!
14 Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit.
My dove, in the clefts of the rock, In the covert of the precipice, Let me see thy countenance, let me hear thy voice; For sweet is thy voice, and thy countenance is comely.
15 Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras.
Take us the foxes, The little foxes, that spoil the vineyards; For our vineyards are in bloom.
16 Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser;
My beloved is mine, and I am his; He feedeth [his flock] among the lilies,
17 Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Until the day dawn, and the shadows flee away. Turn, my beloved: be thou like a gazelle or a young hart, Upon the mountains of Bether.
