Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Høisangen av Salomo.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Han kysser mig med kyss av sin munn! For din kjærlighet er bedre enn vin.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Liflig er duften av dine salver, ditt navn er en utgytt salve; derfor elsker jomfruene dig.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Drag mig! Vi vil løpe efter dig. Kongen har ført mig inn i sine kammer; vi vil fryde og glede oss i dig, vi vil prise din kjærlighet mere enn vin; opriktig elsker de dig.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
Sort er jeg, men yndig, I Jerusalems døtre, som Kedars telter, som Salomos telttepper.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Se ikke på mig, fordi jeg er så sort, fordi solen har brent mig! Min mors sønner blev vrede på mig, de satte mig til å vokte vingårdene; min egen vingård har jeg ikke voktet.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Si mig, du som min sjel elsker: Hvor vokter du hjorden? Hvor lar du den hvile om middagen? For hvorfor skal jeg være lik en kvinne som går tilsløret ved dine stallbrødres hjorder?
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
Vet du det ikke, du fagreste blandt kvinner, så gå ut i fårenes spor og vokt dine kje ved hyrdenes hytter!
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
Med gangerne foran Faraos vogner ligner jeg dig, min venninne!
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Yndige er dine kinner mellem kjedene, din hals i perleradene.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Gullkjeder vil vi gjøre dig med sølvprikker på.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
Så lenge kongen satt ved sitt bord, gav min nardus sin duft.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
Min elskede er mig en myrrakule, som hviler mellem mine bryster.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
Min elskede er mig en cyperdrue i En-Gedis vingårder.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Hvor fager du er, min venninne, hvor fager du er! Dine øine er duer.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Hvor du er vakker, min elskede, hvor skjønn du er! Og vårt leie er grønt.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Sedrer er bjelkene i vårt hus, cypresser er vårt tavlede loft.
