Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Salamana augstā dziesma.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Lai viņš mani skūpsta ar savas mutes skūpstīšanu; jo tava mīlestība ir jo mīlīgāka nekā vīns.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Tavai eļļai ir salda smarža; tavs vārds ir izlieta eļļa, tāpēc jaunavas tevi mīl.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Velc mani, tad mēs tev tecēsim pakaļ; ķēniņš mani ved savos kambaros; mēs līksmosimies un priecāsimies par tevi; mēs pieminēsim tavu mīlestību vairāk nekā vīnu; patiesīgi tevi mīl.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
Es esmu melna, bet mīlīga, jūs Jeruzālemes meitas, tā kā Ķedara teltis, kā Salamana gardīnes(aizkari).
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Neuzlūkojiet mani, ka esmu pamelna, jo saulē esmu nodegusi; manas mātes bērni pret mani apskaitušies, tie mani likuši par vīna dārzu sargātāju; savu pašu vīna dārzu neesmu apsargājusi.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Saki man, tu, ko mana dvēsele mīl, kur tu gani, kur tu gulies pusdienā? Jo kāpēc man būs aloties pie tavu biedru ganāmiem pulkiem?
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
Ja tu to nezini, tu visu skaistākā starp sievām, tad ej jel pa avju pēdām un gani savus kazlēnus pie ganu teltīm.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
Es tevi līdzināju, mana draudzene, ar tiem zirgiem pie Faraona ratiem.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Tavi vaigi ir mīlīgi sprādzēs, tavs kakls pērļu rotā.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Mēs tev taisīsim zelta sprādzes ar sudraba podziņām.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
Kamēr ķēniņš pie galda, mana nardes puķīte dod savu smaržu.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
Mans draugs man ir mirru pušķis, pie manām krūtīm piesprausts.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
Mans draugs man ir vīna ķekars Enģedi vīna dārzos.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Redzi, tu esi skaista, mana draudzene, redzi, tu esi skaista, tavas acis ir kā baložu acis.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Redzi, tu esi skaists, mans draugs, un mīlīgs, un mūsu dusas vieta zaļo.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Mūsu namu baļķi ir ciedri, mūsu sijas ir cipreses.
