Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
Mika zagametamima agatere'nea zagame Solomoni kre'nea zagamere.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Nagira antako nehunka nagira no. Na'ankure kavesima nenantana zamofo haga'amo'a waini timofo haga'a agatere'ne.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Kavufagare'ma fre'nana mananentake masavemo'a, knare mna vu'ne. Kagimo'a mananentake zama tagitreankna nehie. E'ina hu'negeno kasefa a'neramimo'za kagritera tusi'zana nehaze.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Navregeta tagareta va'maneno. Kini ne'mo'a navareno noma'arega vu'ne. Jerusalemi mofa'nemo'za hu'za, Kini ne'moka kagrikura tusi muse hugahune. Waini tima husgama hunentona zana agatereta, kagrira husga hugantegahune. Mofamo'a huno, Kagra knare zantfa hu'nanku, husga hunegantaze.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
Jerusalemi mofa'neramimotma antahiho, navufgamo'a hokonke hu'neanagi, hentofaza nehuno, Kedari vahe'mofo seli nontaminkna nehuno, Solomoni seli nomofo tavravegna hu'ne.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Navufgamo'ma hokonke'ma hu'nea zankura uruhara onageho. Na'ankure zagemo navufga te hokonke hu'ne. Nasarahehe'za tusi zamarimpa ahenante'za waini hozatia kegava huo hu'za hazage'na kegava nehu'na, nagra waini hozani'a kevga osu'noe.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Nagu'areti'ma hu'na navesi negantoa ronenimoka, iga menina sipisipi afu kevuka'a avrenka vugahane. Kinaga iga sipisipi afuka'a ome zamantenka manigasa hugahane. Nahanige'na savri a'nenegnara hu'na kagri kavumo'zama sipisipi afutmima kegavama nehazafina vano hugahue.
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
Hentofa a'moka antahinka kenkama osu'nesunka, sipisipi afu kevu'nimofo agaka avaririnka neone meme afuka'aramina sipisipi kva vahetmimofo seli nomofo tvaonte eme zamantege'za trazana neho.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
Navesima negantoa navate ronenimoka, Fero karisiramimofo amu'nompi karisi renteno avazu nehia a' hosi afukna kagra hu'nane.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Kameragemo'a knarezantfa higeno, kagesafima rente'nana rinimo'a kazeri hentofaza higeno, knankempima rente'nana pasesumo'a kazeri hentofaza hu'ne.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Kagesare'ma tafintenana konariri zana golireti trohu negamita, knankempima ante zana silvare pasesu trohu kamigahune.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
Kini ne'mo'ma ne'zama nenea tratema mani'negeno'a, nagrama navufgare'ma fre'noa masavemofo mana'amo'a ana nompina avi'nete.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
Avesima nenantea ne'mo'a tare amintrenimofo amunompima mananentake'za merema anakintogeno meankna hu'ne.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
Avesima nenantea ne'mo'a, En-Gedi waini hozafima henae nehaza zafa amosre'agna hu'ne.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Navesima negantoa mofamoka, kagra hiranto kagi kagonane a' mani'nane. Tare kavurgamokea maho namagna hu'na'e.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Navesima negantoa ne'moka kagra hentofaza hunka kagi kagonane ne' mani'nane. Kagra maka vahera agaterenka hentofa ne' mani'nane. Zamana zamana trazamo'a tagri tafe me'ne.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
Nonti'ama ki'nazana, nomofo amagena zafa sida zafanu nente'za, meni zafanu nontamina runkre hugahaze.
