Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
The song of songs, which is Solomon's.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Oh that he might kiss me with the kisses of his mouth; for thy caresses are more pleasant than wine.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
To the smell are thy fragrant oils pleasant, [like] precious oil poured forth is thy name [famous afar]: therefore do maidens love thee.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Oh draw me, after thee will we run: the king hath brought me into his chambers; we will be glad and rejoice in thee; we will recall thy caresses, more [pleasant] than wine; without deceit [all] love thee.—
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
Black am I, yet comely, O daughters of Jerusalem, like the tents of Kedar, like the curtains of Solomon.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Look not so at me, because I am somewhat black, because the sun hath looked fiercely at me: my mother's children were angry with me; they appointed me to be keeper of the vineyards; but my vineyard, which is my own, have I not kept.—
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Tell me, O thou whom my soul loveth, where thou feedest? where lettest thou thy flock rest at noon? for why should I appear like a veiled mourner by the flocks of thy companions?—
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
If thou knowest this not, O thou fairest of women, go but forth in the footsteps of the flock, and feed thy kids around the shepherds' dwellings.—
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
Unto the horse in Pharaoh's chariot do I compare thee, my beloved.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Comely are thy cheeks between strings [of pearls], thy neck with rows [of jewels].
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
Chains of gold will we make for thee with studs of silver.—
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
While the king sitteth at his table, my spikenard sendeth forth its [pleasant] smell.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
A bundle of myrrh is my friend unto me, that resteth on my bosom.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
A copher-cluster is my friend unto me in the vineyards of 'En-gedi.—
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Lo, thou art beautiful, my beloved: lo, thou art beautiful: thy eyes are those of a dove.—
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Lo, thou art beautiful, my friend, also pleasant: also our couch is [made in the] green [wood].
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
The beams of our houses are cedars and our wainscoting of cypress-trees.
