Höga Visan 1
1 Salomos Höga Visa.
The song of songs, which is Solomon's.
2 Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
Let him kiss me with the kisses of his mouth; For thy love is better than wine.
3 Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
Thine ointments savour sweetly; Thy name is an ointment poured forth: Therefore do the virgins love thee.
4 Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
Draw me, we will run after thee! — The king hath brought me into his chambers — We will be glad and rejoice in thee, We will remember thy love more than wine. They love thee uprightly.
5 Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
I am black, but comely, daughters of Jerusalem, As the tents of Kedar, As the curtains of Solomon.
6 Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
Look not upon me, because I am black; Because the sun hath looked upon me. My mother's children were angry with me: They made me keeper of the vineyards; Mine own vineyard have I not kept.
7 Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
Tell me, thou whom my soul loveth, Where thou feedest [thy flock], Where thou makest it to rest at noon; For why should I be as one veiled Beside the flocks of thy companions?
8 Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
If thou know not, thou fairest among women, Go thy way forth by the footsteps of the flock, And feed thy kids beside the shepherds' booths.
9 Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
I compare thee, my love, To a steed in Pharaoh's chariots.
10 Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
Thy cheeks are comely with bead-rows, Thy neck with ornamental chains.
11 Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
We will make thee bead-rows of gold With studs of silver.
12 Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
While the king is at his table, My spikenard sendeth forth its fragrance.
13 Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
A bundle of myrrh is my beloved unto me; He shall pass the night between my breasts.
14 Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
My beloved is unto me a cluster of henna-flowers In the vineyards of Engedi.
15 Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
Behold, thou art fair, my love; Behold, thou art fair: thine eyes are doves.
16 Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
Behold, thou art fair, my beloved, yea, pleasant; Also our bed is green.
17 Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
The beams of our houses are cedars, Our rafters are cypresses.
