Romarbrevet 9
1 Jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke; som mitt samvete bär mig der vittne till i dem Helga Anda;
Ngunabheleketa kweli nkulundana na a Kilishitu na wala nngabha unami, ng'aniyo yangu ya muntima nkulongoywa naka Mbumu jwa Ukonjelo inangong'ondela,
2 Att jag hafver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjerta.
kuti njiinjika kaje na mboteko yangali mpelo muntima gwangu.
3 Ty jag hafver sjelfver önskat mig bortkastad ifrå Christo, för mina bröders skull, som mig köttsliga skylde äro;
Ikaliji mbaya nne kuloshwa na lekanywa na a Kilishitu, monaga shiyaapwaanje ashaalongo ajangu bha shipinga shangu.
4 Hvilke äro af Israel, hvilkom barnaskapet tillhörer, och härligheten, och förbundet, och lagen, och Gudstjensten, och löften;
Ni Bhaishilaeli bhaagwilwenje na a Nnungu kubha bhana bhabho, gubhapegwilwenje ukonjelo, na miadi, na shalia, na lilanga lya tindibhalila, na malagano ga a Nnungu.
5 Hvilkas äro fäderna, der Christus af födder är, på köttsens vägnar; hvilken är Gud öfver all ting, lofvad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)
Bhanganyabho ni uukulu gwa ashaambuje, ni kubhabhelekwe a Kilishitu shigundu. A Nnungu bhaatagwala indu yowe, bhakuywe pitipiti. Amina. (aiōn g165)
6 Detta säger jag icke fördenskull, att Guds ord äro omintet vorden; ty de äro icke alle Israeliter, som äro af Israel;
Nngabha kuti miadi ja a Nnungu jangamalila. Pabha nngabha Bhaishilaeli bhowe bhaagwilwenje na a Nnungu.
7 Icke äro de heller alle söner, att de äro Abrahams säd; utan i Isaac skall dig kallas säden;
Wala nngabha bhowe bhabhelekwenje kwa a Bhulaimu kuti ni bhana bhabho, ikabhe malinga Majandiko ga Ukonjelo shigalugula, “Bhana bhenu shibhakoposhelanje kwa a Ishaka.”
8 Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet, utan de som äro barn efter löftet, de varda räknade för säd.
Yani nngabha bhabhelekwenjepe ni bhalinginji bhana bha a Nnungu, ikabhe bhabhelekwenje kwa ligongo lya miadi ja a Nnungu, ni bhalinginji bhana bhabho.
9 Ty detta är löftesordet: Jag skall komma i denna tiden; och Sara skall hafva en son.
Pabha miadi jiyene jikuti nnei, “Malinga malanga gano shimuje, na a Shala shibhakole mwana jwannume.”
10 Och icke allenast det; utan ock Rebecka vardt en gång hafvandes af Isaac, vårom fader.
Na nngabha nneyo pe, ikabhe nkali na bhalabho a Lebheka, gubhakwete bhammba kubhashileu bhamo, a Ishaka anakulu bhetu.
11 Ty förr än barnen voro född, och hade hvarken godt eller ondt gjort (på det Guds uppsåt skulle blifva ståndandes efter utkorelsen, icke för gerningarnas skull, utan af kallarens nåde),
Ikabheje bhana bhala bhakanabhe bhelekwanga na wala bhakanabhe kombolanga kushimanya sha mmbone eu shanyata, bhai nkupinga luagu lwa bhayene a Nnungu lubhoneshe,
12 Vardt denne sagdt: Den större skall tjena dem mindre;
nngabha kwa ligongo lya itendi, ikabhe kwa tumbilila kwabho bhayene, a Lebheka gubhabhalanjilwe kuti, jwa nkulu shantumishile jwa nnung'una.
13 Såsom skrifvet är: Jacob älskade jag men Esau hatade jag.
Malinga Majandiko ga Ukonjelo shigalugula, “Njikumpinga Yakobho, ikabhe Eshau njikunkana.”
14 Hvad vilje vi då säga? Är Gud orättfärdig? Bort det.
Bhai tubhelekete nndi? A Nnungu bhakaakagula aki? Ng'oo!
15 Ty han säger till Mosen: Hvilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och öfver hvilken jag förbarmar mig, öfver honom förbarmar jag mig.
Pabha kungai a Nnungu bhaabhalanjile a Musha, “Shinimmonele shiya jungumpinga kummonela shiya, na shininnjangutile jungupinga kunnjangutila.”
16 Så står det nu icke till någors mans vilja eller lopp, utan till Guds barmhertighet.
Bhai monaga nneyo, nngabha kwa pinga wala kwa tumbila kuka mundu, ikabhe kwa shiya sha a Nnungu.
17 Ty Skriften säger till Pharao: Dertill hafver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina magt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnadt i all land.
Pabha Majandiko ga Ukonjelo kwa ngani ja a Palao gakuti, “Njikumpa upalume nkupinga kwenu mmwe, nanguye mashili gangu na lina lyangu lishume nshilambolyo.”
18 Så förbarmar han nu sig öfver hvem han vill, och hvem han vill, förhärdar han.
Bhai monaga nneyo, jubhapinga kummonela shiya, bhanakummonela shiya na jubhapinga kunnonopya ntima, bhanakunnonopya.
19 Så må du säga till mig: Hvad skyllar han då oss? Ho kan stå emot hans vilja?
Pana shimmuye, “Pakuti bhanakutugamba tubhandu? Gani akombola kuibhilila ibhapinga a Nnungu.”
20 O menniska, ho äst du som vill träta med Gud? Icke säger det ting, som gjordt är, till sin mästare: Hvi hafver du gjort mig sådana?
Ikabheje mmwe anamundu, mmwe agani nkwaatauka a Nnungu? Bhuli shindu shipengenywe kukombola kummalanjila jwene ashipengenye, “Kwa nndi kumbanganya nnei?”
21 Hafver icke en pottomakare magt att göra af en klimp ett kar till heder, och det andra till vanheder?
Eu bhuli, nkugumba akaengwa kwa lilongo lyakwe kugumba shoshowe, kugumba shindu shimo sha ishima na shina sha kawaida?
22 Derföre, då Gud ville låta se vredena, och kungöra sina magt, hafver han med stor tålsamhet lidit vredsens kar, som äro tillredd till fördömelse;
Bhai shipali nndi? A Nnungu bhashinkupinga kulangula kutumbala kwabho na mashili gabho, kwa nneyo bhashinkwaapilililanga kaje bhalinginji ndumbililo ya tumbala kwabho, bhapinjikwenje kuangabhanywa.
23 På det han skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhertighetenes kar, som han hafver tillredt till härlighet;
Numbe bhashinkupinga kulanguya ukonjelo gwabho gwangwinji kwetu uwe, tuli ndumbililo ya shiya shabho, bhatubhishile kuumila bhukala tuposhele ukonjelo gwabho.
24 Hvilka han ock kallat hafver, nämliga oss, icke allenast af Judomen, utan ock af Hedningomen;
Ni uwe bhatushemile, nngabha bha munkumbi gwa Bhayaudipe, ikabhe nkali bhandunji bha ilambo ina.
25 Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk; och den mig intet kär var, skall jag kalla min kära.
Malinga shibhaalugula nshitabhu sha a Osheya kuti, “Bhene bhalinginji nngabha bhandu bhangu Shinaashemanje, ‘Bhandu bhangu!’ Na aliji jwangapingwa na nne Shaashemwe, ‘Apingwa na nne!’
26 Och det skall ske, att der som hafver varit sagdt till dem: I ären icke mitt folk; der skola de varda kallade lefvandes Guds barn.
Na shiibhe pene pubhabhalanjilwenje, ‘Mmanganyanji nngabha bhandu bhangu’ Penepo shibhashemwanje, ‘Bhana bha a Nnungu bhakwete gumi’”
27 Men Esaias ropar för Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde varda salige.
Numbe a Ishaya ga bha Ishilaeli bhanakweya lilobhe bhalinkuti, “Nkali bhana bha bha Ishilaeli bhashulukanje malinga nng'anji gwa ku bhaali, bhapinga tapulwanga ni bhashokope.
28 Ty han skall väl låta förderfva dem, och dock likväl stilla det förderfvet till rättfärdighet; ty Herren skall stilla förderfvet på jordene.
Pabha Bhakulungwa shibhatende ukumu jabho pashilambolyo jitimilile kwa kaje shangupe.”
29 Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke Herren Zebaoth igenleft oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra.
Numbe malinga a Ishaya shibhalongolele bheleketa kuti, “Kaliji Bhakulungwa bha bhandu bhowe pa shilambolyo bhakanatuleshele bhana, tukaliji malinga bhandunji bha shilambo sha Shodoma tukalingenywe na bhandunji bha shilambo sha Gomola.”
30 Hvad vilje vi då säga? Det säge vi: Hedningarna, som icke farit hafva efter rättfärdighetene, de hafva fått rättfärdigheten; den rättfärdighet menar jag, som af trone kommer.
Bhai tubhelekete nndi? Kuti bhandunji bha ilambo ina bhangaloleyanga kukola aki, bhapatilenje aki kwa ngulupai.
31 Men Israel, som for efter rättfärdighetenes lag, kom icke till rättfärdighetenes lag.
Ikabheje bha Ishilaeli bhaloleyangaga aki kwa shalia, bhangajipatanga.
32 Hvarföre? Derföre att de icke sökte det af trone, utan såsom af lagsens gerningar; ty de stötte sig på förtörnelsestenen;
Kwa nndi? Pabha bhangakagulilanga kwa ngulupai, ikabhe kwa kamulila shalia ja a Musha, kwa nneyo gubhaikubhelenje nniganga lya kubhala lila.
33 Såsom skrifvet är: Si, jag lägger i Zion en förtörnelsesten, och ena förargelseklippo: och hvar och en som tror på honom, skall icke komma på skam.
Malinga shigalugula Majandiko ga Ukonjelo kuti, “Nnole ngunabhika ku Shayuni liganga lya kwiikubhala, Liganga likulu lya gwiya bhandu. Ikabheje jojowe shaabhakulupalile akatokomala.”
