Romarbrevet 8

1 Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

Lyahanu kakwina ku atuliwa kwavo vena mwa Kresite Jesu.

2 Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.

Kakuti itayero zo Luhuho lo buhalo mwa Kresite Jesu iba ni sanduli yo lukuluhite ku milao ye chivi ni ifuu.

3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;

Kwecho mulao kena uva woli kuchipanga che vaka lyokuti kena uva kwina manta che nyama, Ireeza avakwina. ava tumini mwanakwe muku saka chivi che nyama kwiza ku munewila kuchivi mi ava atulu chivi mwi nyama.

4 På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

Ava pangi izi kuti zitokwahala zo mulao zi wole kwi zuzilikizwa mwetu, iswe tuyenda isiñi che nyama, kono chokuya cho Luhuho.

5 Ty de som köttslige äro, de äro köttsliga sinnade; men de som andelige äro, de äro andeliga sinnade.

Avo vahala chokuya che nyama va twaliza muhupulo kuzintu ze nyama, kono avo va hala chokuya ko luhuho va twaliza muhupulo ku zintu zo Luhuho.

6 Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.

Kaho muhupulo we nyana ifu, kono muhupulo we Luhuho vuhalo ni nkozo.

7 Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.

Iyi njikuti muhupulo we nyama ilwisa Ireeza, kaho kaimwina mumulao wa Ireeza, kapa iwoleka kuva.

8 Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.

Avo vena mwi nyama kavawoli kutavisa Ireeza.

9 Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.

Nihakuva bulyo, kamwina mwi nyama kono mu Luhuho, haiva initi kuti Luhuho lwe Ireeza luhala mwenu. Kono haiva zumwi kena Luhuho lwa Kreste, kavalilwa kwali.

10 Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.

Haiva Kreste wina mwenu, muvili ufwile cho kukuteka chivi, kono Luhuho luhala cho kukuteka kujolola.

11 Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.

Haiva Luhuho lwakwe yava vusi Jesu kuvafu lyi hala mwenu iye yava vusi Kreste kuvafu kamihe vuhalo mane ni mu mivili yenu cha Luhuho lwakwe, ya hala mwenu.

12 Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;

Cwalehe, vamukulwangu, tu korota, kono isike kwi nyama kahala chokuya ke nyama.

13 Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.

Kaho haiva muhala chokuya che nyama, china hafuhi nikufwa, kono haiva cha Luhuho mwihaya mitendo yo mivili yenu, kamuhale.

14 Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.

Kaho vangi va yendiswa Luho lwa Ireeza, ava vaana va Ireeza.

15 Ty I hafven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope: Abba, käre Fader.

Kaho kena muva tambili Luho lo kusuminwa hape kuti mu tiiye. Kono, muva tambuli Luho lo kuañulwa, kowo utu lira, “Abba, Father!”

16 Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.

Luho ulo lyine luhindite vupaki ni luho lwetu kuti tuvana ve Ireeza.

17 Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.

Haiva tu vana, cwale tuvajovoli, va jovoli ve Ireeza. mi tuva jovoli hamwina ni Jesu, haiva luli tu nyanda naye njokuti tuka nyemunwe naswe naye.

18 Ty jag håller det så före, att denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.

Kaho ihinda kuti manyando eyinu inako ka swaneli ku vambañwa ni nkaya yete vonahazwe kwetu.

19 Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;

Kokusaka luli zintu zi livelelwe zo kuvumbwazilindile kuvonehala kwa vana va Ireeza.

20 Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.

Kaho kuvumbwa kuva kuketetwe, isike cho kusaka kwateni, kono kwali yava chiketi. Ina mukukola luli

21 Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, till Guds barnas härliga frihet.

kuti kuvumbwa uko kwine kakuhewe kuzwa ku vukova ku vola, mi kailetwe mwi ntukuluho ye nkanya ya vaana ve Ireeza.

22 Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.

Kaho twizi kuti kuvumbwa konse kwina mukulira ni misevezi ichisa hamwina nanga hanu.

23 Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet, och väntom vår kropps förlossning.

Isike fela izo, kono nanga iswe tuvene, vena miselo ye ntanzi yo Luho-nanga iswe tuvene tulivuza kukati ketu, kulindiza kuañulwa kwetu, kuwulwa kwe mivili yetu.

24 Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?

Kaho cho vundume vakwe tuva hazwa. Kono icho chituva ni vundume kuchili ka chipangahale ni chiseni kuvoneka, kaho kozo ulindiza kwecho cha vona kale?

25 Om vi nu hoppes det vi icke sem, så vänte vi det med tålamod.

kono haiva tuva ni vundume kwecho chitusa voni, cwale tulindza ni nkulo inde kuchili.

26 Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.

Mwinzila iswana, Luho lutusa hape mutushekesha. Kaho ka twizi mutu swanela ku lapelera, kono Luho ulo lwine lyitu lapelera.

27 Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.

Iye yo saka wizi mihupulo ye Luhuho, kakuti utu lapelera muchivaka cha valumeli chokuya chentanto ye Ireeza.

28 Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.

Twizi kuti kwavo va saka Ireeza, useveza zintu zonse hamwina kuva vulotu, kwavo vava sumpwa chokuya kwali.

29 Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

Kakuti kwavo va vezivi kale, avava hupuleli kale kuva chiswaniso cha mwanakwe, kuti avo we ntanzi mukati ka mizwale vakwe.

30 Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.

Avo vava hupuleli kale, avo avava sumpi hape. Avo vava sumpi, ava avava pangi ku jolola. Avo vava jolozi, avo hape avava nyemuni.

31 Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?

Chinzi hape chese tu wambe kuamana izi zintu? Haiva Ireeza nji wetu, njeni yo wola ku tilwisa?

32 Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?

iye yasena va katwi mwanakwe kono ava muhi muchisa chetu, keta wole vule hape naye kutuha zintu zonse?

33 Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.

Yate lete kuhambiliza kwavo va keta Ireeza? Ireeza njiyena ya joloza.

34 Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

njeni yata watule? Kreste njiyena yava tufwili, mi niku hita izo, ava vuswa hape. Niyendisa ni Ireeza mu chivaka china ikute, mi njiyena yo tulapelera.

35 Ho kan skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedröfvelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?

Njeni yasa tuzwise kwi rato lya Kreste? manyando, kapa inzala, kapa kusa zwata, kapa inkozi, kapa kasho?

36 Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.

Sina mwiñolelwe, “chokukoma kwako twihaiwa izuva ni zuva. tuva kuhindwa sina ingu iya kukwihaiwa.”

37 Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.

Mwezi zonse zintu tuvakomi mwali utusaka.

38 Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

kaho niva zumini kuti kapa ifu, kapa vuhalo, kapa ma ñiloyi, kapa mivuso, kapa zintu zina koo, kapa zintu zete zize, kapa manta, kapa vule, kapa vutungi,

39 Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.

kapa chintu chimwi cha vumbwa, chete chi wole kuni zwisa kwi rato lya Ireeza, lyina mwa Kreste Jesu Simwine wetu.