Romarbrevet 8

1 Så är nu intet fördömeligit i dem som äro i Christo Jesu, de icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

[There is] therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who walk not after the flesh, but after the Spirit.

2 Ty Andans lag, som lif gifver i Christo Jesu, hafver gjort mig fri ifrå syndenes och dödsens lag.

For the law of the Spirit of life in Christ Jesus hath made me free from the law of sin and death.

3 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vardt försvagad af köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och fördömde syndena i köttet genom synd;

For what the law could not do, in that it was weak through the flesh, God sending his own Son in the likeness of sinful flesh, and for sin, condemned sin in the flesh:

4 På det den rättfärdighet, som lagen äskar, skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

That the righteousness of the law might be fulfilled in us, who walk not after the flesh, but after the Spirit.

5 Ty de som köttslige äro, de äro köttsliga sinnade; men de som andelige äro, de äro andeliga sinnade.

For they that are after the flesh do mind the things of the flesh; but they that are after the Spirit the things of the Spirit.

6 Ty köttsens sinne är döden; men Andans sinne är lif och frid.

For to be carnally minded [is] death; but to be spiritually minded [is] life and peace.

7 Ty köttsligit sinne är en fiendskap emot Gud; efter det är icke Guds lag underdånigt; icke kan det heller.

Because the carnal mind [is] enmity against God: for it is not subject to the law of God, neither indeed can be.

8 Men de, som äro köttslige, kunna icke vara Gudi täcke.

So then they that are in the flesh cannot please God.

9 Men I ären icke köttslige, utan andelige, om Guds Ande annars bor i eder; ty hvilken icke hafver Christi Anda, han hörer icke honom till.

But ye are not in the flesh, but in the Spirit, if so be that the Spirit of God dwell in you. Now if any man have not the Spirit of Christ, he is none of his.

10 Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull; men Anden är lifvet, för rättfärdighetenes skull.

And if Christ [be] in you, the body [is] dead because of sin; but the Spirit [is] life because of righteousness.

11 Om nu hans Ande, som Jesum uppväckte ifrå de döda, bor i eder, så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda, göra edor dödeliga lekamen lefvande, för sin Andas skull, som i eder bor.

But if the Spirit of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies by his Spirit that dwelleth in you.

12 Så äre vi nu, käre bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole lefva efter köttet;

Therefore, brethren, we are debtors, not to the flesh, to live after the flesh.

13 Ty om I lefven efter köttet, så skolen I dö; men om I döden köttsens gerningar med Andanom, så skolen I lefva.

For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.

14 Ty alle de som drifvas af Guds Anda, de äro Guds barn.

For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

15 Ty I hafven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga; utan I hafven fått utkorada barns Anda, i hvilkom vi rope: Abba, käre Fader.

For ye have not received the spirit of bondage again to fear; but ye have received the Spirit of adoption, whereby we cry, Abba, Father.

16 Den samme Anden vittnar med vår Anda, att vi äre Guds barn.

The Spirit itself beareth witness with our spirit, that we are the children of God:

17 Äre vi nu barn, så äre vi ock arfvingar; nämliga Guds arfvingar, och Christi medarfvingar; om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten.

And if children, then heirs; heirs of God, and joint-heirs with Christ; if so be that we suffer with [him], that we may be also glorified together.

18 Ty jag håller det så före, att denna tidsens vedermöda är icke lika emot den härlighet, som på oss uppenbaras skall.

For I reckon that the sufferings of this present time [are] not worthy [to be compared] with the glory which shall be revealed in us.

19 Ty kreaturens högeliga åstundan väntar efter, att Guds barn skola uppenbaras;

For the earnest expectation of the creature waiteth for the manifestation of the sons of God.

20 Efter kreaturen äro vanskelighetene underkastade emot sin vilja; men för hans skull, som dem underkastat hafver, på en förhoppning.

For the creature was made subject to vanity, not willingly, but by reason of him who hath subjected [the same] in hope,

21 Ty kreaturen skola ock varda fri af förgängelighetenes träldom, till Guds barnas härliga frihet.

Because the creature itself also shall be delivered from the bondage of corruption into the glorious liberty of the children of God.

22 Ty vi vete, att hvart och ett kreatur suckar och ängslas med oss, allt härtill.

For we know that the whole creation groaneth and travaileth in pain together until now.

23 Och icke de allenast; utan ock vi sjelfve, som hafvom Andans förstling, suckom ock vid oss sjelfva efter barnaskapet, och väntom vår kropps förlossning.

And not only [they], but ourselves also, which have the firstfruits of the Spirit, even we ourselves groan within ourselves, waiting for the adoption, [to wit], the redemption of our body.

24 Ty vi äre väl salige vordne, dock i hoppet; men hoppet, om det synes, är det icke hopp; ty huru kan man hoppas det man ser?

For we are saved by hope: but hope that is seen is not hope: for what a man seeth, why doth he yet hope for?

25 Om vi nu hoppes det vi icke sem, så vänte vi det med tålamod.

But if we hope for that we see not, [then] do we with patience wait for [it].

26 Sammaledes hjelper ock Anden våra skröplighet; ty vi vete icke hvad vi skolom bedja, såsom det bör sig; utan sjelfver Anden manar godt för oss, med osägeliga suckan.

Likewise the Spirit also helpeth our infirmities: for we know not what we should pray for as we ought: but the Spirit itself maketh intercession for us with groanings which cannot be uttered.

27 Men han, som skådar hjertan, han vet hvad Andans sinne är; ty han manar för helgonen, efter Guds behag.

And he that searcheth the hearts knoweth what [is] the mind of the Spirit, because he maketh intercession for the saints according to [the will of] God.

28 Men vi vete att dem, som hafva Gud kär, tjena all ting till det bästa, de som efter uppsåtet äro kallade.

And we know that all things work together for good to them that love God, to them who are the called according to [his] purpose.

29 Ty hvilka han hafver föresett, dem hafver han ock beskärt, att de skulle vara hans Sons beläte like; på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

For whom he did foreknow, he also did predestinate [to be] conformed to the image of his Son, that he might be the firstborn among many brethren.

30 Men dem som han hafver beskärt, dem hafver han ock kallat; och dem han hafver kallat, dem hafver han ock gjort rättfärdiga; men dem som han hafver gjort rättfärdiga, dem hafver han ock gjort härliga.

Moreover whom he did predestinate, them he also called: and whom he called, them he also justified: and whom he justified, them he also glorified.

31 Hvad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss?

What shall we then say to these things? If God [be] for us, who [can be] against us?

32 Hvilken ock icke hafver skonat sin egen Son, utan gifvit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock gifva oss all ting med honom?

He that spared not his own Son, but delivered him up for us all, how shall he not with him also freely give us all things?

33 Hvilken vill åklaga dem som Gud hafver utkorat? Gud är den som rättfärdigar.

Who shall lay any thing to the charge of God’s elect? [It is] God that justifieth.

34 Hvilken är den som vill fördöma? Christus är den som lidit hafver döden; ja, han är ock den som uppväckt är; den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

Who [is] he that condemneth? [It is] Christ that died, yea rather, that is risen again, who is even at the right hand of God, who also maketh intercession for us.

35 Ho kan skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedröfvelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?

Who shall separate us from the love of Christ? [shall] tribulation, or distress, or persecution, or famine, or nakedness, or peril, or sword?

36 Såsom skrifvet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom hållne såsom slagtofår.

As it is written, For thy sake we are killed all the day long; we are accounted as sheep for the slaughter.

37 Men i allt detta öfvervinne vi, genom honom som oss älskat hafver.

Nay, in all these things we are more than conquerors through him that loved us.

38 Ty jag är viss derpå, att hvarken död, eller lif, eller Änglar, eller Förstadöme, eller väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

For I am persuaded, that neither death, nor life, nor angels, nor principalities, nor powers, nor things present, nor things to come,

39 Eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skall skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo Jesu, vårom Herra.

Nor height, nor depth, nor any other creature, shall be able to separate us from the love of God, which is in Christ Jesus our Lord.