Romarbrevet 7
1 Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?
Nga joonte loong, ngah ih baat rumha jengkhaap ah sen ih esamjat jaatjaat ete, tumeah sen ih Hootthe tiit ah ejat ehan. Hootthe ih mina ah ethingtong pootdoh luulu pan ah.
2 Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.
Jengthaak ih, minuh nookcho ah, heh sawah ething mathan ih tong ah erah pootdoh ba song ah; enoothong heh sawah ah ti ano ba, minuh ah hootthe jun ih heh sawah damdi songta dowa ah sakchaak ih hoon ah.
3 Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.
Lah angka bah, heh sawah ething tokdoh wahoh damdoh mok chosong abah, erah nuh asuh Hootthe jun ih roomjup matkapte et li ah; enoothong heh sawah ah ti abah, heh ah sakchaak ih hoon ah eno wahoh damdoh we chosong abah roomjup mat ah takah jeeka.
4 Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.
Nga joonte loong, sen doh uh emamah angla, maatok doh Hootthe ah je ah, sen loong nep uh etek ejih ang an, tumeah sen ah Kristo hepuh hesak ni esiit; eno amadi sen ah tek nawa ngaakthingte wah heh raangtaan ih hoon lan, Rangte mootkaat adoh seng loong chap suh ah.
5 Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
Tumeah seng hansi tenthun jun ih tongsongti adi, seng sak nawa rangdah tenthun loong ah Hootthe ih boot jatthuk ha, eno seng moti loong ah thoontang etek nah thoon ah.
6 Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
Enoothong amadi bah, seng ah Hootthe nawa epui eti, tumeah seng phaatak ni sak tahe ah etek nawa ih jenti. Seng loong ehak Hootthe raangthiinta jun ih takah moke, erah nang ih bah ena Chiiala lam ih moh ih.
7 Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
Erah ang abah ah, rangdah ah Hootthe ni ejen li tam et ih? Tami liike! Erah nang ih bah rangdah ah tumjih ah ih Hootthe ih thong jatthuk halang. Hootthe ih, “Mih hukkhaak suh nak lungwaang uh,” ih lamok baatta bah, erah likhiik tenthun ah lajat thang ih moktong thengtang.
8 Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
Erah jengdang thoih ba rangdah rah ih jat ano nga ten ni jaatrep nyamnyook tenthun ah hukdong thukla. Hootthe ah lah angta bah, rangdah abah tekmang.
9 Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
Ngah teeteewah uh ehak di Hootthe muh ih tongtang; enoothong jengdang ah dong haano, rangdah ah dongthingta,
10 Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
eno ngah ah tekmang ih dongjat tang. Eno marah jengdang ih ngah suh roidong kotjih angta rah ih, etek ah jatthuk tahang.
11 Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
Rangdah rah ih lampo ah choh ano, nyia jengdang jun ih mokwaan hangno tek haat tahang.
12 Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
Erah ang abah, Hootthe nyi jengdang ah esa, kateng, nyia ese nep.
13 Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
Enoothong marah ese rah ih tekthuk halang ih liijih tama? Emah tah angka! Erah reete ah Rangdah angta; jengdang ah maak ano rangdah ih tekthuk tahang, tumthoi ah liidi rangdah ah rangdah jaatjaat ih noisok suh ah. Erah raang ih rangdah ah echoojih ehan han ih hoonla ih jengdang nawa ih noisok hali.
14 Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
Seng ih jat ehi Hootthe ah moong achaang; enoothong ngah hansi mina, rangdah suh heh dah ang raangtaan ih sang tahang rah.
15 Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
Ngah ih nga tumjaat reeraanglang rah tasamjat kang; erah thoidi ngah marah reejih angta rah lareethang ih; marah ngah ih chiik hang erah ah reelang.
16 Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
Ngah lareejih ah reekang no Hootthe ah epun ju angka ih thang hang.
17 Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
Erah thoidi marah ngah ethih reelang erah ngah tareekang; nga sak ni tongte rangdah rah ih reethuk halang.
18 Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
Ngah ih jat ehang— nga hansi dang ajang adi ese ah taroong tong ra. Nga ese reethung taat angang bah uh, erah ah ngah tajen reekang.
19 Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
Eseejih re suh ngah taat nooktang ah tareekang; erah nang ih bah marah ethih re suh lataat nooktang ah reelang.
20 Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
Ngah marah lareejih ah mok re ang bah; erah langla nga teewah tareekang nga sak ni tongla rangdah rah ih reethuk halang.
21 Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
Eno arah hootthe ah nga roidong di moh ruh ela: mabah ngah ih ese reeraang ah taatthun koleh ethih ah reejih ih hoonla.
22 Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
Nga chiiala ah Rangte Hootthe asuh rapne ih roonla.
23 Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
Enoothong ngaapuh ngaasak ni Hootthe jaat hoh moh arah japtup hang marah ngaathung ngaatak ni thunhang adi daan muila ra ah. Erah ih ngaapuh ngaasak ah rangdah hootthe phaatak adi tangsak halang.
24 Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
Ngah ah tumthan thungjoong theng ah! Arah puh asak ah ih tek lam nah siit hang adoh o ih jen panghang?
25 Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
Rangte suh lakookmi liihang, Teesu Jisu Kristo jun ih arah reekot thoi ah! Erah thoidi, ngah di amangla: nga teewah ih Rangte hootthe ah ngaathung ngaatak jun ih jen moh ang, rangdah hootthe abah nga hansi puh asak nawa ih moh ah.
