Romarbrevet 7
1 Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?
Or do not you know, brothers (for I speak to men who know the law), that the law has dominion over a man for as long as he lives?
2 Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.
For the woman that has a husband is bound by law to the husband while he lives, but if the husband dies, she is discharged from the law of the husband.
3 Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.
So then if, while the husband lives, she is joined to another man, she would be called an adulteress. But if the husband dies, she is free from the law, so that she is no adulteress, though she is joined to another man.
4 Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.
Therefore, my brothers, you also were made dead to the law through the body of Christ, that you would be joined to another, to him who was raised from the dead, that we might produce fruit to God.
5 Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.
For when we were in the flesh, the sinful passions which were through the law worked in our members to bring out fruit to death.
6 Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.
But now we have been discharged from the law, having died to that in which we were held; so that we serve in newness of the spirit, and not in oldness of the letter.
7 Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.
What shall we say then? Is the law sin? May it never be! However, I would not have known sin except through the law. For I would not have known coveting unless the law had said, “You shall not covet.”
8 Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.
But sin, finding occasion through the commandment, produced in me all kinds of coveting. For apart from the law, sin is dead.
9 Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;
I was alive apart from the law once, but when the commandment came, sin revived and I died.
10 Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.
The commandment which was for life, this I found to be for death;
11 Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.
for sin, finding occasion through the commandment, deceived me, and through it killed me.
12 Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.
Therefore the law indeed is holy, and the commandment holy, righteous, and good.
13 Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.
Did then that which is good become death to me? May it never be! But sin, that it might be shown to be sin, was producing death in me through that which is good; that through the commandment sin might become exceedingly sinful.
14 Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.
For we know that the law is spiritual, but I am fleshly, sold under sin.
15 Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.
For I do not understand what I am doing. For I do not practice what I desire to do; but what I hate, that I do.
16 Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.
But if what I do not desire, that I do, I consent to the law that it is good.
17 Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
So now it is no more I that do it, but sin which dwells in me.
18 Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.
For I know that in me, that is, in my flesh, dwells no good thing. For desire is present with me, but I do not find it doing that which is good.
19 Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.
For the good which I desire, I do not do; but the evil which I do not desire, that I practice.
20 Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.
But if what I do not desire, that I do, it is no more I that do it, but sin which dwells in me.
21 Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.
I find then the law that, while I desire to do good, evil is present.
22 Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;
For I delight in God’s law after the inward person,
23 Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.
but I see a different law in my members, warring against the law of my mind, and bringing me into captivity under the law of sin which is in my members.
24 Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?
What a wretched man I am! Who will deliver me out of the body of this death?
25 Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
I thank God through Jesus Christ, our Lord! So then with the mind, I myself serve God’s law, but with the flesh, sin’s law.
