Romarbrevet 7

1 Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver?

Eller vide I ikke, Brødre! (thi jeg taler til sådanne, som kender Loven) at Loven hersker over Mennesket, så lang Tid han lever?

2 Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.

Den gifte Kvinde er jo ved Loven bunden til sin Mand, medens han lever; men når Manden dør, er hun løst fra Mandens Lov.

3 Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.

Derfor skal hun kaldes en Horkvinde, om hun bliver en anden Mands, medens Manden lever: men når Manden dør, er hun fri fra den Lov, så at hun ikke er en Horkvinde, om hun bliver en anden Mands.

4 Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.

Altså ere også I, mine Brødre! gjorte døde for Loven ved Kristi Legeme, for at I skulle blive en andens, hans, som blev oprejst fra de døde, for at vi skulle bære Frugt for Gud.

5 Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt.

Thi da vi vare i Kødet, vare de syndige Lidenskaber, som vaktes ved Loven, virksomme i vore Lemmer til at bære Frugt for Døden,

6 Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.

Men nu ere vi løste fra Loven, idet vi ere bortdøde fra det, hvori vi holdtes nede, så at vi tjene i Åndens nye Væsen og ikke i Bogstavens gamle Væsen.

7 Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.

Hvad skulle vi da sige? er Loven Synd? Det være langt fra! Men jeg kendte ikke Synden uden ved Loven; thi jeg kendte jo ikke Begæringen, hvis ikke Loven sagde: "Du må ikke begære."

8 Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.

Men da Synden fik Anledning, virkede den ved Budet al Begæring i mig; thi uden Lov er Synden død.

9 Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;

Og jeg levede engang uden Lov, men da Budet kom, levede Synden op;

10 Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.

men jeg døde, og Budet, som var til Liv, det fandtes at blive mig til Død;

11 Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed.

thi idet Synden fik Anledning, forførte den mig ved Budet og dræbte mig ved det.

12 Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.

Altså er Loven vel hellig, og Budet helligt og retfærdigt og godt.

13 Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.

Blev da det gode mig til Død? Det være langt fra! Men Synden blev det, for at den skulde vise sig som Synd, idet den ved det gode virkede Død for mig, for at Synden ved Budet skulde blive overvættes syndig.

14 Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.

Thi vi vide, at Loven er åndelig; men jeg er kødelig, solgt under Synden.

15 Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag.

Thi jeg forstår ikke, hvad jeg udfører; thi ikke det, som jeg vil, øver jeg, men hvad jeg hader, det gør jeg.

16 Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.

Men når jeg gør det, jeg ikke vil, så samstemmer jeg med Loven i, at den er god.

17 Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

Men nu er det ikke mere mig, som udfører det, men Synden, som bor i mig.

18 Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.

Thi jeg ved, at i mig, det vil sige i mit Kød, bor der ikke godt; thi Villien har jeg vel, men at udføre det gode formår jeg ikke;

19 Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.

thi det gode, som jeg vil, det gør jeg ikke; men det onde, som jeg ikke vil, det øver jeg.

20 Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

Dersom jeg da gør det, som jeg ikke vil, så er det ikke mere mig, der udfører det, men Synden, som bor i mig.

21 Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.

Så finder jeg da den Lov for mig, som vil gøre det gode, at det onde ligger mig for Hånden

22 Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;

Thi jeg glæder mig ved Guds Lov efter det indvortes Menneske;

23 Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.

men jeg ser en anden Lov i mine Lemmer, som strider imod mit Sinds Lov og tager mig fangen under Syndens Lov, som er i mine Lemmer.

24 Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?

Jeg elendige Menneske! hvem skal fri mig fra dette Dødens Legeme?

25 Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.

Gud ske Tak ved Jesus Kristus, vor Herre! Altså: jeg selv tjener med Sindet Guds Lov, men med Kødet Syndens Lov.