Romarbrevet 6
1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
Hvad skal vi da si? skal vi holde ved i synden, forat nåden kan bli dess større?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
Langt derifra! vi som er avdød fra synden, hvorledes skulde vi ennu leve i den?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
Eller vet I ikke at alle vi som blev døpt til Kristus Jesus, blev døpt til hans død?
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Vi blev altså begravet med ham ved dåpen til døden, forat likesom Kristus blev opreist fra de døde ved Faderens herlighet, så skal også vi vandre i et nytt levnet.
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
For er vi blitt forenet med ham ved likheten med hans død, så skal vi også bli det ved likheten med hans opstandelse,
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
da vi jo vet dette at vårt gamle menneske blev korsfestet med ham forat synde-legemet skulde bli til intet, så vi ikke mere skal tjene synden;
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
for den som er død, er rettferdiggjort fra synden.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
Men er vi død med Kristus, da tror vi at vi også skal leve med ham,
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
fordi vi vet at efterat Kristus er opstanden fra de døde, dør han ikke mere; døden har ikke mere nogen makt over ham;
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
for sin død, den døde han én gang for synden, men sitt liv, det lever han for Gud.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
Således skal også I akte eder som døde for synden, men levende for Gud i Kristus Jesus.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
La derfor ikke synden herske i eders dødelige legeme, så I lyder dets lyster;
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
by heller ikke eders lemmer frem for synden som urettferdighets våben, men by eder frem for Gud som de som av døde er blitt levende, og eders lemmer som rettferdighets våben for Gud!
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
For synden skal ikke herske over eder; I er jo ikke under loven, men under nåden.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
Hvad da? skal vi synde, siden vi ikke er under loven, men under nåden? Langt derifra!
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
vet I ikke at når I byr eder frem for nogen som tjenere til lydighet, da er I også tjenere under den som I så lyder, enten det er under synden til død eller under lydigheten til rettferdighet?
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
Men Gud være takk at I vel har vært syndens tjenere, men nu av hjertet er blitt lydige mot den lærdomsform som I er blitt overgitt til!
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
Men idet I er blitt frigjort fra synden, er I trådt i rettferdighetens tjeneste.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
Jeg taler på menneskelig vis for eders kjøds skrøpelighets skyld. For likesom I bød eders lemmer frem som tjenere for urenheten og urettferdigheten til urettferdighet, således by nu eders lemmer frem som tjenere for rettferdigheten til helliggjørelse!
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
For dengang da I var syndens tjenere, var I fri fra rettferdigheten.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
Hvad frukt hadde I da dengang? Slikt som I nu skammer eder over; for utgangen på det er døden.
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Men nu, da I er frigjort fra synden og er trådt i Guds tjeneste, har I eders frukt til helliggjørelse, og til utgang et evig liv. (aiōnios g166)
