Romarbrevet 6
1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
Hva betyr da dette? Skal vi fortsette å synde, slik at Gud kan vise sin godhet og tilgi oss gang på gang?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
Nei, selvfølgelig ikke! Synden har jo ikke lenger noen makt over oss. Hvordan kan vi da fortsette å synde?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
Vet dere ikke at alle vi som har blitt døpt inn i fellesskapet med Jesus Kristus, også døde sammen med ham da vi ble døpt?
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Ja, gjennom dåpen er vi både døde og begravd sammen med ham. På samme måten som Kristus ble vakt opp fra de døde ved sin Fars store makt, får også vi nå leve et nytt liv.
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
Om vi altså har blitt fullt og helt forent med Kristus gjennom det å dø sammen med ham, da skal vi også bli levende igjen sammen med ham.
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
Vi vet at vårt gamle ego ble spikret fast på korset sammen med ham, for at synden skulle miste makten over oss. Derfor er vi ikke lenger slaver under synden.
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
Den som er død, kan jo ikke bli lokket til å synde.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
Men om vi døde sammen med Kristus, da skal vi også leve i fellesskap med ham. Dette tror vi på.
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
Vi vet at Kristus har stått opp fra de døde og aldri mer vil dø. Døden har ikke lenger noen makt over han.
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
Han døde for å knuse syndens makt, en gang for alle. Nå lever han for å ære Gud.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
Gjennom fellesskapet med Jesus Kristus er dere døde i forhold til synden og kan nå leve for å ære Gud. Det er slik dere skal se på dere selv.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
La altså ikke synden få makt over deres dødelige kropper, slik at dere gir etter for kroppens begjær.
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
Pass på at dere ikke bruker deres kropper i det ondes tjeneste ved å synde, men la Gud bruke deres kropper i tjeneste for det gode, slik at dere ærer ham. Dere har jo gått over fra død til liv.
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
Synden skal ikke lenger styre dere, slik den gjorde da dere i egen kraft forsøkte å leve opp til kravet i Moseloven. Dere har blitt løst fra lovens krav gjennom det at Gud i sin godhet har tilgitt dere.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
Hva betyr da dette? Er vi fri til å synde, etter som Gud har tilgitt oss og i sin godhet satt oss fri fra kravet i Moseloven? Nei, naturligvis ikke!
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
Innser dere ikke at dere selv kan velge hvem som skal ha makt over dere? Velger dere å bli slaver under synden, kommer det til å lede til død. Velger dere derimot å være lydig mot Gud, da blir dere skyldfri innfor ham.
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
Jeg takker Gud for dere! Dere som en gang var slaver under synden, valgte av et helt hjerte å være lydig mot den undervisningen om Jesus som dere har fått høre.
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
Nå er dere fri fra synden, og har blitt Guds slaver i tjeneste for det gode.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
Jeg bruker bildet av slavene, etter som dette er lett å forstå. Tidligere lot dere kroppen deres være slave under umoralske begjær, slik at dere gjorde det som stred mot Guds vilje og ble mer og mer ulydige mot ham. La nå i stedet kroppen bli Guds slave, slik at dere kan gjøre det som er godt og leve fullt og helt for ham.
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
Da dere var slaver under synden, ble dere komplett likegyldige i forholdet om hva som var rett og galt.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
Hva ble resultatet? Selvfølgelig, at dere gjorde slikt som dere nå skammer dere over, etter som dere vet at det leder til døden.
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Nå har dere blitt fri fra syndens makt og er blitt Guds slaver. Resultatet blir at dere lever helt og fullt for Gud og til slutt får evig liv. (aiōnios g166)
