Romarbrevet 6
1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
Erah ang abah, seng ih mamet li ih? Seng ah rangdah nah Rangte minchan ah boot chosuh tongruh ejih tamang ah?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
Babah uh Tatongke! Seng ah rangdah thoi laalek tiili—erah doh mamah maakah ih tong ih?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
Tumeah sen ih ejat jaatjaat ehan seng loong ah Jisu Kristo damdi roop ih no juungtem ti adi, heh tektheng adi roongroop temti.
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Erah thoidi seng juungtem nawa ih ba, heh mangbeng adi roong beng heeno he damdi roong tekli, mamah liidi Kristo tek nawa heh Wah chaan phaakjaaja dowa ih ngaaksaatta ah likhiik, seng uh emamah ena roidong ah toom choh ih liihi.
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
Seng ah heh tiita adi roongti liibah, heh tek nawa ngaakthingta adoh uh seng ah eroong ngaakthing eh ih.
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
Eno seng ih jat ehi seng ehak dowa roidong ah Kristo damdi banphak ni tek haatta, mamah liidi ehak roidong dowa rangdah chaan aphaan ah thet haat suh, eno rangdah suh seng ah heh dah lakah ang raang ih ah.
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
Erah thoih, seng etek eidi seng loong ah rangdah chaan nawa epui eli.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
Seng Kristo damdi tekli bah, seng ih hanpi ehi heh damdoh eroong tong nep eh ih.
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
Tumeah seng ih jat et hi Kristo ah tek nawa engaakthing eta eno heh babah uh takah we tiika—etek ih heh ah takah panka.
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
Heh ah etek thoih, rangdah chaan aphaan rah ih heh ah takah jenka, amadi heh Rangte damdi heh roidong ah ething tongla.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
Erah likhiikkhiik, sen ih rangdah ah je toktok dobah, senteewah tekcho ih samthun an, enoothong Rangte damdoh Jisu Kristo jun ih roomtong anno ba thingtong an.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
Sen hansi tenthun ah phomok kap an suh sen sakpuh ah adowa ih rangdah ih nak jaatjaat toom panhan.
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
Adoleh anlak an lah ah ethih nah rangdah suh lajaatjaat maak thuk theng. Erah nang ih bah, etek nawa ngaak saatsiit choi likhiik senteewah ah Rangte suh koh an nyia senpuh sensak ah kateng lampo nah heh suh maak thuk an.
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
Rangdah ah sen changte nak jaatjaat toom ang ah; tumeah sen ah hootthe jun ih tasongtong kan, erah nang ih bah Rangte minchan ni tonglan.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
Emah ang abah? Seng rangdah ah dah ruh tame ih, tumeah seng ah Hootthe lathong ni lah angthang ih Rangte minchan ni tongthoih eah? Babah uh tah angka!
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
Sen ih amiimi jat ehan, sen puh ah dah ang raangtaan ih o suh bah uh koh anbah, sen ah erah changte wah jengchaatchaat dah elang jaatjaat ete—etek thukte rangdah ang koja oh, adoleh Rangte jengchaatchaat eah ano Rangte damdoh kateng tongte ang koja oh.
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
Enoothong Rangte suh lakookmi! Tumeah pootsiit sen rangdah suh heh dah taat angtan bah uh, sen suh nyootsoot tahan amiisak tiit adi senthung sentak ah koh anno chokap han.
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
Sen loong ah rangdah nawa doksoon thuk hanno kateng dah ih hoonlan.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
(Sen loong ah hansi ni larooklata ang thoi ih jojang jengkhaap lam ih baat rumhala.) Pootsiit sen ih senteewah ah ethih nyi esot suh koh anno ethih suh dah thuktan. Erah likhiik amadoh sen sakpuh putang ih esa ang raang ih koh anno kateng dah jaatjaat ih hoon an.
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
Sen loong ah rangdah suh heh dah angtan adi, kateng ih tapan tahan.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
Ehak di reetan dowa thaang ah tumjih chotan amadoh erakri eesuh ah? Erah tok dowa thaang abah etek ba hanih!
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Enoothong amadi sen ah rangdah nawa puipang hanno Rangte dah ih hoon lan. Erah thaang ah sen ih esa roidong nyia lathoon theng roidong cholan. (aiōnios g166)
