Romarbrevet 6
1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
What shall we say then? Shall we continue in sin, that grace may abound?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
God forbid! how shall we, who are dead to sin, live any longer therein?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
Know ye not, that as many of us as were baptized into Jesus Christ, were baptized into his death?
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Therefore we are buried with Him by baptism into death: that as Christ was raised from the dead by the glory of the Father, so we also should walk in newness of life:
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
for if we have been planted together in the resemblance of his death, so shall we be also of his resurrection.
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
Knowing this, that our old man is crucified with Him, that the body of sin might be destroyed, that we might no longer be inslaved to sin:
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
for he that is thus dead with Christ, is delivered from sin.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
Now if we be dead with Christ, we believe that we shall also live with Him:
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
knowing that Christ being raised from the dead dieth no more; death hath no more power over Him: for as He died, He died once for all on account of sin;
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
but as He liveth, He liveth unto God.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
So also do ye reckon yourselves to be dead indeed unto sin, but alive unto God in Christ Jesus our Lord.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
Let not sin therefore reign in your mortal body, to obey it in the lusts thereof.
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
Neither yield your bodies as instruments of unrighteousness unto sin: but present yourselves to God as alive from the dead, and your bodies as instruments of righteousness to God.
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
For sin shall have no power over you, inasmuch as ye are not under the law, but under grace.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace?
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
God forbid! Know ye not, that to whom ye present yourselves servants to obedience, his servants ye are whom ye obey? either of sin unto death, or of obedience unto righteousness?
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
But thanks be to God, that ye who were servants of sin, have obeyed from the heart that form of doctrine which was delivered to you:
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
and being set free from sin, ye are become the servants of righteousness.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
I speak after the manner of men, because of the infirmity of your flesh: as ye have yielded your bodies servants to impurity and iniquity to work iniquity; so now present your bodies servants to righteousness, unto holiness.
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
For when ye were servants of sin, ye were free from righteousness.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
What fruit therefore had ye then in the things, which ye are now ashamed of? for the end of those things is death.
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
But now being set free from sin, and become servants to God, ye have your fruit unto holiness, and the end everlasting life. (aiōnios g166)
