Romarbrevet 6
1 Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
What then shall we say? Should we continue in sin so that grace may abound?
2 Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
Certainly not! How can we who have died to sin still live in it?
3 Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
Or do you not know that all of us who have been baptized into Christ Jesus have been baptized into his death?
4 Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
Therefore we were buried with him through baptism into death, so that just as Christ was raised from the dead by the glory of the Father, we too might walk in newness of life.
5 Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
For if we have become united with him in the likeness of his death, we will certainly also be united with him in the likeness of his resurrection.
6 Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
For we know that our old self has been crucified with him so that the body of sin might be done away with, and we might no longer be enslaved to sin.
7 Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
For he who has died has been set free from sin.
8 Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
Now if we have died with Christ, we believe that we will also live with him.
9 Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
For we know that Christ, having been raised from the dead, dies no more; death no longer has dominion over him.
10 Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
For the death that he died, he died to sin once for all; but the life that he lives, he lives to God.
11 Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
So you also must consider yourselves to be dead to sin but alive to God in Christ Jesus our Lord.
12 Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
Therefore do not let sin reign in your mortal bodies so that you obey it in the body's sinful desires.
13 Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
And do not present your members to sin as instruments of unrighteousness, but present yourselves to God as alive from the dead, and present your members to God as instruments of righteousness.
14 Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
For sin will have no dominion over you, for you are not under law but under grace.
15 Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
What then? Should we sin because we are not under law but under grace? Certainly not!
16 Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
Do you not know that when you present yourselves to someone as obedient slaves, you are slaves of the one whom you obey, either of sin leading to death, or of obedience leading to righteousness?
17 Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
But thanks be to God that, though you were slaves of sin, you have become obedient from the heart to the pattern of teaching to which you were entrusted,
18 Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
and having been set free from sin, you have become slaves to righteousness.
19 Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
(I am speaking in human terms because of the weakness of your flesh.) For just as you presented your members as slaves to impurity and to lawlessness leading to more lawlessness, so now present your members as slaves to righteousness leading to sanctification.
20 Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
For when you were slaves of sin, you were free with regard to righteousness.
21 Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
So what fruit did you have at that time from the things of which you are now ashamed? The end result of those things is death.
22 Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
But now that you have been set free from sin and become slaves of God, you have fruit that leads to sanctification, and the end result is eternal life. (aiōnios g166)
