Romarbrevet 4
1 Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?
Quid ergo dicemus invenisse Abraham patrem nostrum secundum carnem?
2 Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.
Si enim Abraham ex operibus legis iustificatus est, habet gloriam, sed non apud Deum.
3 Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.
Quid enim dicit Scriptura? Credidit Abraham Deo: et reputatam est illi ad iustitiam.
4 Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.
Ei autem, qui operatur, merces non imputatur secundum gratiam, sed secundum debitum.
5 Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;
Ei vero, qui non operatur, credenti autem in eum, qui iustificat impium, reputatur fides eius ad iustitiam secundum propositum gratiae Dei.
6 Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.
Sicut et David dicit beatitudinem hominis, cui Deus accepto fert iustitiam sine operibus:
7 Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.
Beati, quorum remissae sunt iniquitates, et quorum tecta sunt peccata.
8 Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.
Beatus vir, cui non imputavit Dominus peccatum.
9 Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.
Beatitudo ergo haec in circumcisione tantum manet, an etiam in praeputio? Dicimus enim quia reputata est Abrahae fides ad iustitiam.
10 Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.
Quomodo ergo reputata est? in circumcisione, an in praeputio? Non in circumcisione, sed in praeputio.
11 Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;
Et signum accepit circumcisionis, signaculum iustitiae fidei, quae est in praeputio: ut sit pater omnium credentium per praeputium, ut reputetur et illis ad iustitiam:
12 Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.
et sit pater circumcisionis non iis tantum, qui sunt ex circumcisione, sed et iis, qui sectantur vestigia fidei, quae est in praeputio patris nostri Abrahae.
13 Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.
Non enim per legem promissio Abrahae, aut semini eius ut heres esset mundi: sed per iustitiam fidei.
14 Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.
Si enim qui ex lege, heredes sunt: exinanita est fides, abolita est promissio.
15 Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.
Lex enim iram operatur. Ubi enim non est lex: nec praevaricatio.
16 Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
Ideo ex fide, ut secundum gratiam firma sit promissio omni semini, non ei, qui ex lege est solum, sed et ei qui ex fide est Abrahae, qui pater est omnium nostrum
17 Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.
(sicut scriptum est: Quia patrem multarum gentium posui te) ante Deum, cui credidisti, qui vivificat mortuos, et vocat ea quae non sunt, tamquam ea quae sunt.
18 Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.
qui contra spem in spem credidit, ut fieret pater multarum gentium secundum quod dictum est ei: Sic erit semen tuum sicut stellae coeli, et arena maris.
19 Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;
Et non est infirmatus in fide, nec consideravit corpus suum emortuum, cum iam fere centum esset annorum: et emortuam vulvam Sarae:
20 Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;
In repromissione etiam Dei non haesitavit diffidentia, sed confortatus est fide, dans gloriam Deo:
21 Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
plenissime sciens quia quaecumque promisit Deus, potens est et facere.
22 Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.
Ideo et reputatum est illi ad iustitiam.
23 Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;
Non est autem scriptum tantum propter ipsum quia reputatum est illi ad iustitiam:
24 Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;
sed et propter nos, quibus reputabitur credentibus in eum, qui suscitavit Iesum Christum Dominum nostrum a mortuis,
25 Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.
qui traditus est propter delicta nostra, et resurrexit propter iustificationem nostram.
