< Romarbrevet 4 >

1 Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?
Que dirons-nous donc qu’Abraham, notre père, a obtenu selon la chair?
2 Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.
Si Abraham a été justifié par les œuvres, il a sujet de se glorifier, mais non devant Dieu.
3 Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.
Car que dit l’Écriture? Abraham crut à Dieu, et cela lui fut imputé à justice.
4 Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.
Or, à celui qui fait une œuvre, le salaire est imputé, non comme une grâce, mais comme une chose due;
5 Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;
et à celui qui ne fait point d’œuvre, mais qui croit en celui qui justifie l’impie, sa foi lui est imputée à justice.
6 Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.
De même David exprime le bonheur de l’homme à qui Dieu impute la justice sans les œuvres:
7 Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.
Heureux ceux dont les iniquités sont pardonnées, Et dont les péchés sont couverts!
8 Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.
Heureux l’homme à qui le Seigneur n’impute pas son péché!
9 Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.
Ce bonheur n’est-il que pour les circoncis, ou est-il également pour les incirconcis? Car nous disons que la foi fut imputée à justice à Abraham.
10 Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.
Comment donc lui fut-elle imputée? Était-ce après, ou avant sa circoncision? Il n’était pas encore circoncis, il était incirconcis.
11 Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;
Et il reçut le signe de la circoncision, comme sceau de la justice qu’il avait obtenue par la foi quand il était incirconcis, afin d’être le père de tous les incirconcis qui croient, pour que la justice leur fût aussi imputée,
12 Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.
et le père des circoncis, qui ne sont pas seulement circoncis, mais encore qui marchent sur les traces de la foi de notre père Abraham quand il était incirconcis.
13 Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.
En effet, ce n’est pas par la loi que l’héritage du monde a été promis à Abraham ou à sa postérité, c’est par la justice de la foi.
14 Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.
Car, si les héritiers le sont par la loi, la foi est vaine, et la promesse est anéantie,
15 Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.
parce que la loi produit la colère, et que là où il n’y a point de loi il n’y a point non plus de transgression.
16 Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
C’est pourquoi les héritiers le sont par la foi, pour que ce soit par grâce, afin que la promesse soit assurée à toute la postérité, non seulement à celle qui est sous la loi, mais aussi à celle qui a la foi d’Abraham, notre père à tous, selon qu’il est écrit:
17 Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.
Je t’ai établi père d’un grand nombre de nations. Il est notre père devant celui auquel il a cru, Dieu, qui donne la vie aux morts, et qui appelle les choses qui ne sont point comme si elles étaient.
18 Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.
Espérant contre toute espérance, il crut, en sorte qu’il devint père d’un grand nombre de nations, selon ce qui lui avait été dit: Telle sera ta postérité.
19 Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;
Et, sans faiblir dans la foi, il ne considéra point que son corps était déjà usé, puisqu’il avait près de cent ans, et que Sara n’était plus en état d’avoir des enfants.
20 Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;
Il ne douta point, par incrédulité, au sujet de la promesse de Dieu; mais il fut fortifié par la foi, donnant gloire à Dieu,
21 Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
et ayant la pleine conviction que ce qu’il promet il peut aussi l’accomplir.
22 Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.
C’est pourquoi cela lui fut imputé à justice.
23 Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;
Mais ce n’est pas à cause de lui seul qu’il est écrit que cela lui fut imputé;
24 Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;
c’est encore à cause de nous, à qui cela sera imputé, à nous qui croyons en celui qui a ressuscité des morts Jésus notre Seigneur,
25 Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.
lequel a été livré pour nos offenses, et est ressuscité pour notre justification.

< Romarbrevet 4 >