Romarbrevet 4
1 Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?
What then will we say that Abraham, our forefather, has found according to the flesh?
2 Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.
For if Abraham was justified by works, he has something to boast about, but not before God.
3 Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.
For what does the Scripture say? "And Abraham believed God, and it was credited to him as righteousness."
4 Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.
Now to the one who works, the pay is not counted as a gift, but as an obligation.
5 Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;
But to him who does not work, but believes in him who justifies the ungodly, his faith is credited as righteousness.
6 Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.
Even as David also pronounces blessing on the one to whom God counts righteousness apart from works,
7 Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.
"Happy are those whose lawless deeds are forgiven, and whose sins are covered.
8 Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.
Happy is the one whom the Lord will not charge with sin."
9 Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.
Is this blessing then pronounced on the circumcised, or on the uncircumcised also? For we say that faith was credited to Abraham as righteousness.
10 Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.
How then was it credited? When he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.
11 Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;
He received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had while he was in uncircumcision, so that he might be the father of all those who believe, though they be in uncircumcision, that righteousness might also be credited to them.
12 Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.
The father of circumcision to those who not only are of the circumcision, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had in uncircumcision.
13 Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.
For the promise to Abraham and to his descendants that he should be heir of the world was not through the law, but through the righteousness of faith.
14 Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.
For if those who are of the law are heirs, faith is made void, and the promise is made of no effect.
15 Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.
For the law works wrath, for where there is no law, neither is there disobedience.
16 Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
For this cause it is of faith, that it may be according to grace, to the end that the promise may be sure to all the descendants, not to that only which is of the law, but to that also which is of the faith of Abraham, who is the father of us all.
17 Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.
As it is written, "I have made you a father of many nations." This is in the presence of him whom he believed: God, who gives life to the dead, and calls the things that are not, as though they were.
18 Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.
Who hoped in spite of hopeless circumstances, with the result that he might become the father of many nations, according to that which had been spoken, "so will your descendants be."
19 Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;
And not being weak in faith, he considered his own body, which was as good as dead (he being about a hundred years old), and the deadness of Sarah's womb.
20 Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;
Yet, looking to the promise of God, he did not waver through unbelief, but grew strong through faith, giving glory to God,
21 Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
and being fully assured that what he had promised, he was able also to perform.
22 Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.
And therefore "it was credited to him as righteousness."
23 Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;
Now it was not written that it was credited to him for his sake alone,
24 Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;
but for our sake also, to whom it will be credited, who believe in him who raised Jesus our Lord from the dead,
25 Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.
who was delivered up for our trespasses, and was raised for our justification.
