Romarbrevet 12
1 Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.
Xunga, ǝy ⱪerindaxlar, Hudaning rǝⱨimdilliⱪi bilǝn silǝrdin xuni ɵtünimǝnki, teninglarni muⱪǝddǝs, Hudani hursǝn ⱪilidiƣan, tirik ⱪurbanliⱪ süpitidǝ Uningƣa beƣixlanglar. Mana bu silǝrning [Hudaƣa] ⱪilidiƣan ⱨǝⱪiⱪiy ibaditinglardur.
2 Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)
Bu dunyaning ⱪelipiƣa kirip ⱪalmanglar, bǝlki oy-pikringlarning yengilinixi bilǝn ɵzgǝrtilinglar; undaⱪ ⱪilƣanda Hudaning yahxi, ⱪobul ⱪilarliⱪ wǝ mukǝmmǝl iradisining nemǝ ikǝnlikini ispatlap bilǝlǝysilǝr. (aiōn g165)
3 Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.
Manga ata ⱪilinƣan xapaǝtkǝ asasǝn ⱨǝrbiringlarƣa xuni eytimǝnki, ɵzünglar toƣruluⱪ ɵzǝnglarda bar bolƣinidin artuⱪ oylimay, bǝlki Huda ⱨǝrbiringlarƣa tǝⱪsim ⱪilƣan ixǝnqning miⱪdariƣa asasǝn salmaⱪliⱪ bilǝn ɵzünglarni dǝngsǝp kɵrünglar.
4 Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;
Qünki tenimiz kɵpligǝn ǝzalardin tǝrkib tapⱪan ⱨǝmdǝ ⱨǝrbir ǝzayimizning ohxax bolmiƣan roli bolƣandǝk,
5 Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;
bizmu kɵp bolƣinimiz bilǝn Mǝsiⱨtǝ bir tǝn bolup bir-birimizgǝ baƣlinixliⱪ ǝza bolimiz.
6 Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.
Xuning üqün bizgǝ ata ⱪilinƣan meⱨir-xǝpⱪǝt boyiqǝ, ⱨǝrhil roⱨiy iltipatlirimizmu bar boldi. Birsigǝ ata ⱪilinƣan iltipat wǝⱨiyni yǝtküzüx bolsa, ixǝnqisining dairisidǝ wǝⱨiyni yǝtküzsun;
7 Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
baxⱪilarning hizmitini ⱪilix bolsa, hizmǝt ⱪilsun; tǝlim berix bolsa, tǝlim bǝrsun;
8 Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.
riƣbǝtlǝndürüx bolsa, riƣbǝtlǝndürsun; sǝdiⱪǝ berix bolsa, mǝrdlik bilǝn sǝdiⱪǝ bǝrsun; yetǝklǝx bolsa, ǝstayidilliⱪ bilǝn yetǝklisun; hǝyrhaⱨliⱪ kɵrsitix bolsa, huxal-huramliⱪ bilǝn ⱪilsun.
9 Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.
Meⱨir-muⱨǝbbitinglar sahta bolmisun; rǝzilliktin nǝprǝtlininglar, yahxiliⱪⱪa qing baƣlininglar;
10 Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.
Bir-biringlarni ⱪerindaxlarqǝ ⱪizƣin meⱨir-muⱨǝbbǝt bilǝn sɵyünglar; bir-biringlarni ⱨɵrmǝtlǝp yuⱪiri orunƣa ⱪoyunglar.
11 Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.
Intilixinglarda erinmǝnglar, roⱨ-ⱪǝlbinglar yalⱪunlap kɵyüp turup, Rǝbkǝ ⱪullarqǝ hizmǝt ⱪilinglar.
12 Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.
Ümidtǝ bolup xadlinip yürünglar; muxǝⱪⱪǝt-ⱪiyinqiliⱪlarƣa sǝwr-taⱪǝtlik bolunglar; duayinglarni ⱨǝrⱪandaⱪ waⱪitta tohtatmanglar.
13 Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
Muⱪǝddǝs bǝndilǝrning eⱨtiyajidin qiⱪinglar; meⱨmandostluⱪⱪa intilinglar;
14 Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.
Silǝrgǝ ziyankǝxlik ⱪilƣuqilarƣa bǝht tilǝnglar; pǝⱪǝt bǝht tilǝnglarki, ularni ⱪarƣimanglar.
15 Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.
Xadlanƣanlar bilǝn billǝ xadlininglar; ⱪayƣurup yiƣliƣanlar bilǝn billǝ ⱪayƣurup yiƣlanglar.
16 Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,
Bir-biringlar bilǝn inaⱪ ɵtüp ohxax oy-pikirdǝ bolunglar; nǝziringlarni üstün ⱪilmanglar, bǝlki tɵwǝn tǝbiⱪidiki kixilǝr bilǝn berix-kelix ⱪilinglar. Ɵzünglarni danixmǝn dǝp qaƣlimanglar.
17 Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.
Ⱨeqkimning yamanliⱪiƣa yamanliⱪ bilǝn jawab ⱪayturmanglar. Barliⱪ kixining aldida ixliringlar pǝzilǝtlik boluxⱪa kɵngül ⱪoyunglar.
18 Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.
Imkaniyǝtning bariqǝ kɵpqilik bilǝn inaⱪ ɵtünglar;
19 Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.
intiⱪam almanglar, i sɵyümlüklirim; uni Hudaƣa tapxurup Uning ƣǝzipigǝ yol ⱪoyunglar, qünki [muⱪǝddǝs yazmilarda] mundaⱪ yezilƣan: «Pǝrwǝrdigar dǝyduki, intiⱪam Meningkidur, [yamanliⱪ] Mǝn ⱪayturimǝn».
20 Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.
Xunga ǝksiqǝ «Düxmining aq bolsa, uni toydur, ussiƣan bolsa, ⱪandur. Bundaⱪ ⱪilix bilǝn «uning bexiƣa kɵmür qoƣini toplap salƣan bolisǝn».
21 Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.
Yamanliⱪ aldida bax ǝgmǝnglar, bǝlki yamanliⱪni yahxiliⱪ bilǝn yenginglar.
