Romarbrevet 12
1 Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.
Tāpēc, brāļi, es jūs lūdzu caur Dieva apžēlošanām, ka jūs savas miesas nodotu par dzīvu, svētu un Dievam patīkamu upuri; tā lai ir jūsu prātīgā Dieva kalpošana.
2 Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)
Un nepaliekat šai pasaulei līdzīgi, bet pārvēršaties, savā prātā atjaunodamies, ka jūs varat pārbaudīt, kas ir tas labais un patīkamais un pilnīgais Dieva prāts. (aiōn g165)
3 Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.
Jo caur to žēlastību, kas man ir dota, es ikvienam jūsu starpā saku, ka nevienam nebūs pārgudram būt vairāk, nekā tam pieklājās gudram būt; bet ka tam būs prātīgi gudram būt, kā kuram Dievs ir izdalījis ticības mēru.
4 Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;
Jo itin kā mums vienā miesā ir daudz locekļu, bet visiem tiem locekļiem nav vienāds darbs;
5 Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;
Tāpat mēs daudzi esam viena miesa iekš Kristus, bet savā starpā mēs esam cits cita locekļi.
6 Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.
Un mums ir dažādas dāvanas pēc tās žēlastības, kas mums dota.
7 Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.
Ja kam ir praviešu mācība, lai tā saietās ar ticību; ja kam kāds amats, tas lai paliek tai amatā; ja kas māca, tas lai paliek tai mācīšanā;
8 Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.
Ja kas pamāca, tas lai paliek tai pamācīšanā; kas ko dod, lai to dara iekš vientiesības; kas valda, lai to dara rūpīgi; kas apžēlojās, lai to dara ar prieku.
9 Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.
Mīlestība lai ir bezviltīga; ienīstat ļaunu, pieķeraties labam.
10 Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.
Lai brāļu mīlestība jūsu starpā ir sirsnīga, un godu dodot nākat viens otram pretī.
11 Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.
Neesiet kūtri iekš tā, kas jums jādara; esiet dedzīgi garā, kalpojiet Tam Kungam.
12 Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.
Esiet priecīgi cerībā, pacietīgi bēdās, pastāvīgi lūgšanās.
13 Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.
Nāciet palīgā tiem svētiem viņu vajadzībās; dodiet labprāt mājas vietu.
14 Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.
Svētījiet tos, kas jūs vajā, svētījiet un nelādiet.
15 Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.
Līksmojaties ar līksmiem un raudiet ar tiem, kas raud.
16 Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,
Esiet savā starpā vienprātīgi, nedzīdamies pēc augstām lietām, bet turēdamies pazemīgi.
17 Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.
Neliekaties paši gudri esoši; neatmaksājiet nevienam ļaunu ar ļaunu, turaties pa godam visu cilvēku priekšā.
18 Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.
Ja tas var būt, no savas puses turat mieru ar visiem cilvēkiem.
19 Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.
Neatriebjaties paši, mīļie, bet dodiet vietu Dieva dusmībai. Jo ir rakstīts: “Man pieder atriebšana! Es atmaksāšu,” saka Tas Kungs.
20 Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.
Tad nu, ja tavs ienaidnieks ir izsalcis, tad ēdini to; ja tas izslāpis, tad dzirdini to. Jo to darīdams tu kvēlainas ogles sakrāsi uz viņa galvu.
21 Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.
Ļaunums lai tevi neuzvar, bet uzvari tu ļaunumu ar labumu.
