Romarbrevet 10

1 Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;

Brethren, my heart’s desire and my supplication to God is for them, that they may be saved.

2 Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.

For I bear them witness that they have a zeal for God, but not according to knowledge.

3 Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.

For being ignorant of God’s righteousness, and seeking to establish their own, they did not subject themselves to the righteousness of God.

4 Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.

For Christ is the end of the law unto righteousness to every one that believeth.

5 Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti.

For Moses writeth that the man that doeth the righteousness which is of the law shall live thereby.

6 Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.

But the righteousness which is of faith saith thus, Say not in thy heart, Who shall ascend into heaven? (that is, to bring Christ down: )

7 Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. (Abyssos g12)

or, Who shall descend into the abyss? (that is, to bring Christ up from the dead.) (Abyssos g12)

8 Men hvad säger ( Skriften )? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.

But what saith it? The word is nigh thee, in thy mouth, and in thy heart: that is, the word of faith, which we preach:

9 Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.

because if thou shalt confess with thy mouth Jesus [as] Lord, and shalt believe in thy heart that God raised him from the dead, thou shalt be saved:

10 Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig.

for with the heart man believeth unto righteousness; and with the mouth confession is made unto salvation.

11 Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.

For the scripture saith, Whosoever believeth on him shall not be put to shame.

12 Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.

For there is no distinction between Jew and Greek: for the same [Lord] is Lord of all, and is rich unto all that call upon him:

13 Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.

for, Whosoever shall call upon the name of the Lord shall be saved.

14 Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?

How then shall they call on him in whom they have not believed? and how shall they believe in him whom they have not heard? and how shall they hear without a preacher?

15 Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna.

and how shall they preach, except they be sent? even as it is written, How beautiful are the feet of them that bring glad tidings of good things!

16 Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?

But they did not all hearken to the glad tidings. For Isaiah saith, Lord, who hath believed our report?

17 Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.

So belief [cometh] of hearing, and hearing by the word of Christ.

18 Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.

But I say, Did they not hear? Yea, verily, Their sound went out into all the earth, And their words unto the ends of the world.

19 Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.

But I say, Did Israel not know? First Moses saith, I will provoke you to jealousy with that which is no nation, With a nation void of understanding will I anger you.

20 Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.

And Isaiah is very bold, and saith, I was found of them that sought me not; I became manifest unto them that asked not of me.

21 Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.

But as to Israel he saith, All the day long did I spread out my hands unto a disobedient and gainsaying people.