Romarbrevet 1

1 Paulus, Jesu Christi tjenare, kallad till Apostel, afskild till att predika Guds Evangelium;

Paul, a servant of Jesus Christ, called to be an apostle, set apart for the gospel of God,

2 Hvilket han tillförene utlofvat hafver, genom sina Propheter i den Helga Skrift,

which he promised beforehand through his prophets in the holy Scriptures,

3 Om sin Son, den född är af Davids säd, efter köttet;

concerning his Son, who was descended from David according to the flesh

4 Hvilken är krafteliga bevisad Guds Son, efter Andan som helgar, deraf att han stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus Christus, vår Herre;

and who was declared to be the Son of God in power according to the Spirit of holiness by the resurrection from the dead, Jesus Christ our Lord,

5 Genom hvilken vi hafve fått nåd, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn;

through whom we have received grace and apostleship to bring about the obedience of faith for the sake of his name among all the Gentiles,

6 Ibland hvilka I ock ären kallade af Jesu Christo;

including you who are also called to belong to Jesus Christ;

7 Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

to all who are in Rome, beloved by God and called to be saints: Grace to you and peace from God our Father and the Lord Jesus Christ.

8 I förstone tackar jag min Gud, gjenom Jesum Christum, för eder alla, att i hela verldene talas om edra tro.

First, I give thanks to my God through Jesus Christ for you all, because your faith is proclaimed in all the world.

9 Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag tjenar i minom anda, uti Evangelio som är om hans Son, att jag utan återvändo tänker på eder;

For God is my witness, whom I serve with my spirit in the gospel of his Son, that I continually remember you,

10 Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, om Gud ville, till att komma till eder.

always pleading in my prayers that somehow by God's will I may now at last succeed in coming to you.

11 Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte några andeliga gåfvo dela med eder, till att styrka eder;

For I long to see you so that I may impart to you some spiritual gift, that you may be established,

12 Det är, att jag, samt med eder, måtte få hugsvalelse, genom begges våra tro, edra och mina.

that is, that while I am among you we may be mutually encouraged by each other's faith, both yours and mine.

13 Jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag hafver ofta haft i sinnet komma till eder, ändock jag hafver varit förhindrad allt härtill; på det jag måtte ock någon frukt skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.

I do not want you to be unaware, brothers, that I have often intended to come to you (but have been hindered until the present time) so that I might have some fruit among you as well, just as I have had among the other Gentiles.

14 Jag är pligtig både Greker och Barbarer, både visa och ovisa.

I am under obligation both to Greeks and to barbarians, both to the wise and to the foolish;

15 Derföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

thus the eagerness on my part to preach the gospel to you also who are in Rome.

16 Ty jag skämmes icke vid Christi Evangelium; ty det är Guds kraft allom dem till salighet som tro; Judomen först, så ock Grekomen;

For I am not ashamed of the gospel of Christ, because it is the power of God for salvation to everyone who believes, both to the Jew first and also to the Greek.

17 Derföre att derutinnan varder Guds rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af sine tro.

For in it the righteousness of God is revealed from faith to faith, just as it is written, “The righteous will live by faith.”

18 Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet.

For the wrath of God is revealed from heaven against all ungodliness and unrighteousness of men, who suppress the truth by their unrighteousness.

19 Ty det, som förstås kan om Gud, är dem uppenbart; ty Gud hafver dem det uppenbarat;

Because what is known about God is evident among them, for God has made it evident to them.

20 Dermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt; (aïdios g126)

For his invisible qualities, both his everlasting power and his divinity, have been plainly seen from the creation of the world, being perceived through what has been made, so that they are without excuse. (aïdios g126)

21 Medan de förstodo Gud, och hafva icke prisat honom som en Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar, och deras oförnuftiga hjerta är vordet mörkt.

For although they knew God, they did not glorify him as God or give thanks, but they became futile in their thoughts, and their senseless hearts were darkened.

22 Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar;

Claiming to be wise, they became fools

23 Och hafva förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl efter foglars, och fyrafött och krypande djurs liknelse.

and exchanged the glory of the immortal God for images resembling mortal man, birds, four-footed animals, and reptiles.

24 Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet, till att skämma sin lekamen inbördes;

Therefore God gave them up in the lusts of their hearts to impurity, to dishonor their bodies among themselves,

25 Hvilke förvandlat hafva Guds sanning i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting, som skapad äro, öfver honom som dem skapat hafver, hvilken är välsignad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

because they exchanged the truth of God for falsehood and worshiped and served the creature rather than the Creator, who is blessed forever. Amen. (aiōn g165)

26 Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor hafva förvandlat den naturliga brukningena uti den, som är emot naturen.

For this reason God gave them up to dishonorable passions, for their women exchanged the natural function for that which is contrary to nature.

27 Sammaledes ock männerna hafva öfvergifvit den naturliga qvinnones brukning, och hafva brunnit i sin lusta till hvarannan; man med man bedrifvit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig sjelfvom.

In the same way the men also, having abandoned the natural function of the female, were inflamed in their lust for one another, men committing shameful acts with men and receiving in themselves the due penalty for their error.

28 Och såsom de intet aktade hafva Gud i känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig ting;

And just as they considered it worthless to have God in their knowledge, God gave them up to a worthless mind, to do what is not proper.

29 Fulle med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med afund, mord, kif, svek, otukt;

They are filled with all unrighteousness, fornication, evil, covetousness, and malice. They are full of envy, murder, strife, deceit, and maliciousness. They are gossips,

30 Örnatasslare, bakdantare, Guds föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige;

slanderers, haters of God, insolent, proud, boasters, inventors of evil, disobedient to parents,

31 Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige;

senseless, untrustworthy, without natural affection, irreconcilable, and unmerciful.

32 Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra.

Though they know the ordinance of God, that those who practice such things deserve death, they not only do them but also approve of those who practice them.