Romarbrevet 1

1 Paulus, Jesu Christi tjenare, kallad till Apostel, afskild till att predika Guds Evangelium;

ⲁ̅ⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲡϩⲙϩⲁⲗ ⲛⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲡⲁⲡⲟⲥⲧⲟⲗⲟⲥ ⲉⲧⲧⲁϩⲙ ⲡⲉⲛⲧⲁⲩⲡⲟⲣϫϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ

2 Hvilket han tillförene utlofvat hafver, genom sina Propheter i den Helga Skrift,

ⲃ̅ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥϣⲣⲡⲉⲣⲏⲧ ⲙⲙⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓ ⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲛⲛⲉϥⲡⲣⲟⲫⲏⲧⲏⲥ ϩⲛ ⲛⲉⲅⲣⲁⲫⲏ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ

3 Om sin Son, den född är af Davids säd, efter köttet;

ⲅ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁϥϣⲱⲡⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲉⲥⲡⲉⲣⲙⲁ ⲛⲇⲁⲩⲉⲓⲇ ⲕⲁⲧⲁ ⲥⲁⲣⲝ

4 Hvilken är krafteliga bevisad Guds Son, efter Andan som helgar, deraf att han stod upp ifrå de döda, nämliga Jesus Christus, vår Herre;

ⲇ̅ⲡⲉⲛⲧⲁⲩⲧⲟϣϥ ⲛϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲧϭⲟⲙ ⲕⲁⲧⲁ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲙⲡⲧⲃⲃⲟ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲧⲱⲟⲩⲛ ⲛⲛⲉⲧⲙⲟⲟⲩⲧ ⲛⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ

5 Genom hvilken vi hafve fått nåd, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno ibland alla Hedningar, i hans Namn;

ⲉ̅ⲡⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁⲛϫⲓ ⲛⲟⲩⲭⲁⲣⲓⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲟⲟⲧϥ ⲙⲛ ⲟⲩⲙⲛⲧⲁⲡⲟⲥⲧⲟⲗⲟⲥ ⲉⲡⲥⲱⲧⲙ ⲛⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ϩⲛ ⲛϩⲉⲑⲛⲟⲥ ⲧⲏⲣⲟⲩ ϩⲁ ⲡⲉϥⲣⲁⲛ

6 Ibland hvilka I ock ären kallade af Jesu Christo;

ⲋ̅ⲉⲧⲉⲧⲛⲏⲡ ϩⲛ ⲛⲁⲓ ϩⲱⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲉⲧⲉⲧⲛⲧⲁϩⲙ ϩⲛ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ

7 Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom. Nåd vare med eder, och frid af Gudi vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

ⲍ̅ⲛⲉⲧϩⲛ ϩⲣⲱⲙⲏ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲙⲙⲉⲣⲓⲧ ⲛⲧⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲉⲧⲧⲁϩⲙ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲧⲉⲭⲁⲣⲓⲥ ⲛⲏⲧⲛ ⲙⲛ ϯⲣⲏⲛⲏ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲙ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉⲛⲉⲓⲱⲧ ⲙⲛ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ

8 I förstone tackar jag min Gud, gjenom Jesum Christum, för eder alla, att i hela verldene talas om edra tro.

ⲏ̅ϣⲟⲣⲡ ⲙⲉⲛ ϯϣⲡϩⲙⲟⲧ ⲛⲧⲙⲡⲁⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲓⲧⲛ ⲓⲏⲥ ⲡⲉⲭⲥ ⲉⲧⲃⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ ⲧⲏⲣⲧⲛ ϫⲉ ⲥⲉϯⲥⲟⲉⲓⲧ ⲉⲧⲉⲧⲛⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ϩⲙ ⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ⲧⲏⲣϥ

9 Ty Gud är mitt vittne, hvilkom jag tjenar i minom anda, uti Evangelio som är om hans Son, att jag utan återvändo tänker på eder;

ⲑ̅ⲡⲁⲙⲛⲧⲣⲉ ⲅⲁⲣ ⲡⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲁⲓ ⲉϯϣⲙϣⲉ ⲛⲁϥ ϩⲙ ⲡⲁⲡⲛⲁ ϩⲙ ⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲙⲡⲉϥϣⲏⲣⲉ ⲛⲑⲉ ⲁϫⲛⲱϫⲛ ⲉⲓⲉⲓⲣⲉ ⲙⲡⲉⲧⲛⲙⲉⲉⲩⲉ

10 Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, om Gud ville, till att komma till eder.

ⲓ̅ⲛⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲛⲓⲙ ϩⲛ ⲛⲁϣⲗⲏⲗ ⲉⲓⲥⲟⲡⲥ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲧⲁϩⲓⲏ ⲥⲟⲟⲩⲧⲛ ϩⲙ ⲡⲟⲩⲱϣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲉⲓ ϣⲁⲣⲱⲧⲛ

11 Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte några andeliga gåfvo dela med eder, till att styrka eder;

ⲓ̅ⲁ̅ϯⲟⲩⲉϣⲛⲁⲩ ⲅⲁⲣ ⲉⲣⲱⲧⲛ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲓⲉϯ ⲛⲏⲧⲛ ⲛⲟⲩϩⲙⲟⲧ ⲙⲡⲛⲁⲧⲓⲕⲟⲛ ⲉⲡⲧⲁϫⲣⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ

12 Det är, att jag, samt med eder, måtte få hugsvalelse, genom begges våra tro, edra och mina.

ⲓ̅ⲃ̅ⲡⲁⲓ ⲇⲉ ⲡⲉ ⲉⲧⲣⲉ ⲛⲥⲗⲥⲗ ⲛⲉⲛⲉⲣⲏⲩ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ϩⲓⲧⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉⲧϩⲛ ⲛⲉⲛⲉⲣⲏⲩ ⲧⲱⲧⲛ ⲙⲛⲧⲱⲓ

13 Jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag hafver ofta haft i sinnet komma till eder, ändock jag hafver varit förhindrad allt härtill; på det jag måtte ock någon frukt skaffa ibland eder, såsom ibland andra Hedningar.

ⲓ̅ⲅ̅ϯⲟⲩⲱϣ ⲅⲁⲣ ⲉⲧⲣⲉⲧⲛⲉⲓⲙⲉ ⲛⲁⲥⲛⲏⲩ ϫⲉ ⲁⲓⲕⲁⲁⲥ ϩⲁⲉⲓⲁⲧ ⲛϩⲁϩ ⲛⲥⲟⲡ ⲉⲉⲓ ϣⲁⲣⲱⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲕⲱⲗⲩ ⲙⲙⲟⲓ ϣⲁⲧⲉⲛⲟⲩ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲉⲓⲉϫⲡⲟ ⲛⲟⲩⲕⲁⲣⲡⲟⲥ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ϩⲙ ⲡⲕⲉϣⲱϫⲡ ⲛϩⲉⲑⲛⲟⲥ

14 Jag är pligtig både Greker och Barbarer, både visa och ovisa.

ⲓ̅ⲇ̅ⲛϩⲉⲗⲗⲏⲛ ⲙⲛ ⲛⲃⲁⲣⲃⲁⲣⲟⲥ ⲛⲥⲟⲫⲟⲥ ⲙⲛ ⲛⲁⲑⲏⲧ ⲉⲩⲛⲧⲁⲩ ⲉⲣⲟⲓ

15 Derföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

ⲓ̅ⲉ̅ⲧⲁⲓ ⲧⲉ ⲑⲉ ⲙⲡⲟⲩⲣⲟⲧ ⲉⲧⲛⲙⲙⲁⲓ ⲉⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲍⲉ ϩⲱⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲛⲏⲧⲛ ⲛⲉⲧϩⲛ ϩⲣⲱⲙⲏ

16 Ty jag skämmes icke vid Christi Evangelium; ty det är Guds kraft allom dem till salighet som tro; Judomen först, så ock Grekomen;

ⲓ̅ⲋ̅ⲛϯϯϣⲓⲡⲉ ⲅⲁⲣ ⲁⲛ ⲙⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲟⲩϭⲟⲙ ⲅⲁⲣ ⲛⲧⲉ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲡⲉ ⲉⲩⲟⲩϫⲁⲓ ⲛⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲉⲧⲡⲓⲥⲧⲉⲩⲉ ⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲙⲛ ⲛⲟⲩⲉⲓⲉⲛⲓⲛ

17 Derföre att derutinnan varder Guds rättfärdighet uppenbar, af tro i tro; som skrifvet är: Den rättfärdige skall lefva af sine tro.

ⲓ̅ⲍ̅ⲧⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥⲩⲛⲏ ⲅⲁⲣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁϭⲱⲗⲡ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧϥ ϩⲛ ⲟⲩⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉⲩⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲥⲏϩ ϫⲉ ⲉⲣⲉⲡⲇⲓⲕⲁⲓⲟⲥ ⲛⲁⲱⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ

18 Ty Guds vrede af himmelen varder uppenbar öfver alla menniskornas ogudaktighet och orättfärdighet, de der förhålla sanningena i orättfärdighet.

ⲓ̅ⲏ̅ⲧⲟⲣⲅⲏ ⲅⲁⲣ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁϭⲱⲗⲡ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲧⲡⲉ ⲉϫⲙ ⲙⲛⲧϣⲁϥⲧⲉ ⲛⲓⲙ ⲁⲩⲱ ⲡϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ⲛⲛⲣⲱⲙⲉ ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲁⲙⲁϩⲧⲉ ⲛⲧⲙⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲛ ⲟⲩϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ

19 Ty det, som förstås kan om Gud, är dem uppenbart; ty Gud hafver dem det uppenbarat;

ⲓ̅ⲑ̅ϫⲉ ⲡⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲟⲩⲟⲛϩ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲅⲁⲣ ⲟⲩⲟⲛϩϥ ⲛⲁⲩ ⲉⲃⲟⲗ

20 Dermed att hans osynliga väsende, och hans eviga kraft och Gudom varder beskådad, när de besinnas af gerningarna, nämliga af verldenes skapelse; så att de äro utan ursäkt; (aïdios g126)

ⲕ̅ⲛⲉϥⲡⲉⲑⲏⲡ ⲅⲁⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲥⲱⲛⲧ ⲙⲡⲕⲟⲥⲙⲟⲥ ϩⲛ ⲛⲉϥⲧⲁⲙⲓⲟ ⲉⲩⲛⲟⲓ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲥⲉⲛⲁⲩ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲉⲧⲉ ⲧⲉϥϭⲟⲙ ⲧⲉ ⲛϣⲁ ⲉⲛⲉϩ ⲙⲛ ⲧⲉϥⲙⲛⲧⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩϣⲱⲡⲉ ⲉⲙⲛⲧⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲙⲙⲁⲩ ⲉϫⲱ (aïdios g126)

21 Medan de förstodo Gud, och hafva icke prisat honom som en Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar, och deras oförnuftiga hjerta är vordet mörkt.

ⲕ̅ⲁ̅ϫⲉ ⲁⲩⲥⲟⲩⲛ ⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲡⲟⲩϯ ⲉⲟⲟⲩ ⲛⲁϥ ϩⲱⲥ ⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲟⲩϣⲡϩⲙⲟⲧ ⲁⲗⲗⲁ ⲁⲩⲣⲡⲉⲧϣⲟⲩⲉⲓⲧ ϩⲛ ⲛⲉⲩⲙⲉⲉⲩⲉ ⲁⲩⲱ ⲁⲡⲉⲩϩⲏⲧ ⲛⲁⲧⲥⲃⲱ ⲣⲕⲁⲕⲉ ⲉⲣⲟⲟⲩ

22 Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar;

ⲕ̅ⲃ̅ⲉⲩϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲁⲛ ϩⲉⲛⲥⲁⲃⲉ ⲁⲩⲣⲥⲟϭ

23 Och hafva förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti beläte, det ej allenast gjordt var efter förgängeliga menniskors, utan jemväl efter foglars, och fyrafött och krypande djurs liknelse.

ⲕ̅ⲅ̅ⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲙⲡⲉⲟⲟⲩ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲁⲧⲧⲁⲕⲟ ϩⲛ ⲟⲩⲉⲓⲛⲉ ⲛϩⲓⲕⲱⲛ ⲛⲣⲱⲙⲉ ⲉϣⲁϥⲧⲁⲕⲟ ϩⲓ ϩⲁⲗⲏⲧ ϩⲓ ⲧⲃⲛⲏ ϩⲓ ϫⲁⲧϥⲉ

24 Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i deras hjertans lustar, uti orenlighet, till att skämma sin lekamen inbördes;

ⲕ̅ⲇ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ϩⲛ ⲛⲟⲩⲱϣ ⲛⲛⲉⲩϩⲏⲧ ⲉⲩⲁⲕⲁⲑⲁⲣⲥⲓⲁ ⲉⲧⲣⲉⲩⲥⲱϣ ⲛⲛⲉⲩⲥⲱⲙⲁ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ

25 Hvilke förvandlat hafva Guds sanning i lögn; och hafva ärat och dyrkat de ting, som skapad äro, öfver honom som dem skapat hafver, hvilken är välsignad evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

ⲕ̅ⲉ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲛⲧⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲛⲧⲙⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϩⲙ ⲡϭⲟⲗ ⲁⲩⲟⲩⲱϣⲧ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϣⲙϣⲉ ⲙⲡⲥⲱⲛⲧ ⲡⲁⲣⲁ ⲡⲉⲛⲧⲁϥⲥⲱⲛⲧ ⲡⲁⲓ ⲉⲧⲥⲙⲁⲙⲁⲁⲧ ϣⲁ ⲛⲓⲉⲛⲉϩ ϩⲁⲙⲏⲛ (aiōn g165)

26 Derföre hafver ock Gud öfvergifvit dem i skamliga lustar; ty deras qvinnor hafva förvandlat den naturliga brukningena uti den, som är emot naturen.

ⲕ̅ⲋ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϩⲉⲛⲡⲁⲑⲟⲥ ⲉⲩⲥⲏϣ ⲉⲓⲧⲉ ⲅⲁⲣ ⲛⲉⲩϩⲓⲟⲙⲉ ⲁⲩϣⲓⲃⲉ ⲙⲡϩⲱⲃ ⲛⲧⲉⲩⲫⲩⲥⲓⲥ ⲉⲩⲡⲁⲣⲁ ⲧⲉⲩⲫⲩⲥⲓⲥ

27 Sammaledes ock männerna hafva öfvergifvit den naturliga qvinnones brukning, och hafva brunnit i sin lusta till hvarannan; man med man bedrifvit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig sjelfvom.

ⲕ̅ⲍ̅ϩⲟⲙⲟⲓⲱⲥ ⲛⲉⲩⲕⲉϩⲟⲟⲩⲧ ⲁⲩⲕⲱ ⲛⲥⲱⲟⲩ ⲙⲡϩⲱⲃ ⲛⲧⲉⲫⲩⲥⲓⲥ ⲛⲧⲉⲥϩⲓⲙⲉ ⲁⲩⲙⲟⲩϩ ⲙⲡⲉⲩⲙⲉ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲛⲉⲩⲉⲣⲏⲩ ϩⲉⲛϩⲟⲟⲩⲧ ⲙⲛ ϩⲉⲛϩⲟⲟⲩⲧ ⲉⲩⲣϩⲱⲃ ⲉⲧⲁⲥⲭⲩⲙⲟⲥⲩⲛⲏ ⲁⲩⲱ ⲧϣⲃⲉⲓⲱ ⲙⲡⲃⲉⲕⲉ ⲛⲧⲉⲩⲡⲗⲁⲛⲏ ⲉⲧⲉϣϣⲉ ⲉⲩϫⲉⲓ ⲙⲙⲟϥ ϩⲣⲁⲓ ⲛϩⲏⲧⲟⲩ

28 Och såsom de intet aktade hafva Gud i känslo, hafver Gud öfvergifvit dem i ett vrångt sinne, till att bedrifva obeqvämlig ting;

ⲕ̅ⲏ̅ⲁⲩⲱ ⲕⲁⲧⲁ ⲑⲉ ⲉⲧⲉⲙⲡⲟⲩⲇⲟⲕⲓⲙⲁⲍⲉ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲉⲕⲁⲁϥ ⲛⲁⲩ ϩⲛ ⲟⲩⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲧⲁⲁⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲩϩⲏⲧ ⲛϫⲟⲟⲩⲧ ⲉⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲉⲧⲉⲙⲉϣϣⲉ

29 Fulle med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med afund, mord, kif, svek, otukt;

ⲕ̅ⲑ̅ⲉⲩϫⲏⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϫⲓ ⲛϭⲟⲛⲥ ⲛⲓⲙ ϩⲓ ⲕⲁⲕⲓⲁ ϩⲓ ⲡⲟⲛⲏⲣⲓⲁ ϩⲓ ⲙⲁⲓⲧⲟ ⲛϩⲟⲩⲟ ⲉⲩⲙⲉϩ ⲛⲗⲁ ϩⲓ ϩⲱⲧⲃ ϩⲓ ϯⲧⲱⲛ ϩⲓ ⲕⲣⲟϥ ⲛϩⲏⲧ ⲉϥϩⲟⲟⲩ

30 Örnatasslare, bakdantare, Guds föraktare, våldsverkare, högfärdige, stolte, illfundige, föräldromen olydige;

ⲗ̅ⲛⲣⲉϥⲕⲁⲥⲕⲥ ⲛⲣⲉϥⲕⲁⲧⲁⲗⲁⲗⲉⲓ ⲙⲙⲁⲥⲧ ⲛⲟⲩⲧⲉ ⲛⲣⲉϥⲥⲱϣ ⲛϫⲁⲥⲓϩⲏⲧ ⲛⲃⲁⲃⲉⲣⲱⲙ ⲛⲣⲉϥⲕⲱⲧⲉ ⲛⲥⲁ ⲡⲡⲉⲑⲟⲟⲩ ⲉⲛⲥⲉⲥⲱⲧⲙ ⲁⲛ ⲛⲥⲁ ⲛⲉⲩⲉⲓⲟⲧⲉ

31 Oförnuftige, ordlöse, okärlige, trolöse, obarmhertige;

ⲗ̅ⲁ̅ⲛⲁⲑⲏⲧ ⲛⲁⲧⲛⲁϩⲧⲉ ⲛⲟⲩⲁϩⲓⲏⲧ ⲛⲁⲧⲛⲁ

32 Hvilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra.

ⲗ̅ⲃ̅ⲛⲁⲓ ⲉⲧⲥⲟⲟⲩⲛ ⲙⲡⲇⲓⲕⲁⲓⲱⲙⲁ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ϫⲉ ⲛⲉⲧⲉⲓⲣⲉ ⲛⲛⲁⲓ ⲥⲉⲙⲡϣⲁ ⲙⲡⲙⲟⲩ ⲟⲩ ⲙⲟⲛⲟⲛ ⲥⲉⲉⲓⲣⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁⲗⲗⲁ ⲥⲉⲥⲩⲛⲉⲩⲇⲟⲕⲓ ⲟⲛ ⲙⲛ ⲛⲉⲧⲉⲓⲣⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ