< Uppenbarelseboken 7 >

1 Sedan såg jag fyra Änglar stå på fyra jordenes hörn, hållande fyra jordenes väder, att intet väder skulle blåsa på jordena, eller på hafvet, eller på något trä.
Masuole chu, pilchunga le tuikhangliena aninônchu thingkungngei murdia phâivuo arâng khâi loina rangin phâivuo sûra pilchung rikil minlia an inding vântîrton minli ngei hah ku mua.
2 Och jag såg en annan Ängel uppstiga ifrå solens uppgång; han hade lefvandes Guds insegel, och ropade med höga röst till de fyra Änglar, hvilkom gifvet var skada göra jordene och hafvena;
Male vântîrton dang Pathien ring mohôr ânnam nisuotieng renga ahong suok ku mua. Ama'n rôl inringtakin vântîrton minli ngei Pathien'n pilchung le tuikhanglien siet theina racham a pêk ngeia a koisam ngeia.
3 Och sade: Görer icke jordene skada, eller hafvena, eller trän, så länge vi med insegel tecknom vår Guds tjenare på deras anlete.
Vântîrton han, “Ei Pathien tîrlâmngei an machalngeia mohôr ei nam mâka chu pilchung, tuikhanglien le thingkungngei hih la siet hi no roh,” a tia.
4 Och jag hörde talet på dem, som tecknade voro, hundrade fyra och fyratio tusend, som tecknade voro, af all Israels barnas slägter:
Male an machalngeia Pathien mohôr nama om ngei mijôn hah rilin ko oma, anni ngei hah 144,000 an ni. Anni ngei hah Israel jât sômleinik ngei renga an nia,
5 Af Juda slägte tolftusend tecknade; af Rubens slägte tolftusend tecknade; af Gads slägte tolftusend tecknade;
mohôr nâma om ngei chu ajât zeta isâng sômleinik an nia: Judah, Reuben, Gad, Asher, Naphtali, Manasseh, Simeon, Levi, Issachar, Zebulun, Joseph, le Benjamin.
6 Af Assers slägte tolftusend tecknade; af Nephthali slägte tolftusend tecknade; af Manasse slägte tolftusend tecknade;
7 Af Simeons slägte tolftusend tecknade; af Levi slägte tolftusend tecknade; af Isaschars slägte tolftusend tecknade;
8 Af Zabulons slägte tolftusend tecknade; af Josephs slägte tolftusend tecknade; af BenJamins slägte tolftusend tecknade.
9 Sedan såg jag, och si, en stor skare, den ingen räkna kunde, af allom Hedningom, och slägtom, och folkom, och tungomålom, ståndande för stolen, och för Lambena, klädd i sid hvit kläder, och palmer i deras händer;
Masuole chu ko hong ena, male mahan loko tamsabakngei an oma mipui tamtie chu tutên telsuoloi dôr an ni! Anni ngei hah namtina mingei, jâttina mingei, chitina mingei, le chongtina mingei puon ngoia invôn an kutngeia lepâibuongei chôiin rêngsukmun le Belrite makunga an inding ku mua.
10 Och de ropade med höga röst, och sade: Salighet honom, som sitter på stolen, vårom Gudi och Lambena.
Anni ngei han rôl inringtakin, “Sanminringna hih ei Pathien, rêngsukmuna insungpu le Belrite renga hong kêng ani!” tiin an inieka.
11 Och alle Änglar stodo kringom stolen, och om de äldsta, och om de fyra djuren, och föllo på sin ansigte framför stolen, och tillbådo Gud;
Vântîrtonngei murdi hah rêngsukmun, upangei le iring parân minli ngei rihîla han an indinga. Hanchu anni nanâkin rêngsukmun motona han an mâi nuoi mintônin an inboka Pathien chubai an mûka,
12 Och sade: Amen, lof, och ära, och vishet, och tack, och pris, och kraft, och starkhet vare vårom Gud, ifrån evighet till evighet. Amen. (aiōn g165)
“Amen! Minpâkna, roiinpuina, vârna, râisânchongrilna, miritna, râtna, le sinthotheina ngei chu tuonsôt tuonsôtin Pathien ta ani! Amen!” an tia. (aiōn g165)
13 Och en af de äldsta svarade, och sade till mig: Ho äro desse, som uti de sida hvita kläder klädde äro? Och hvadan äro de komne?
Upangei lâia inkhatin ko kôm, “Hi puon ngoia invongei hi tu ngei mo an ni, kho renga hong mo an ni?” tiin ni rekela.
14 Och jag sade till honom: Herre, du vetst det. Och han sade till mig: Desse äro de som komne äro utu stor bedröfvelse, och hafva tvagit sin kläder, och gjort dem hvit i Lambsens blod.
“Pu, riet mu-ung. Nangman kêng ni riet” tiin ku thuona. Ama'n ko kôm, “Hi mingei hih nunuomlona chiomtak renga jôkriema hong ngei hah an ni. Anni ngei hih an puonngei Belrite thisen leh rusûkminsâia ânthiengsai ngei hah an ni.
15 Derföre äro de för Guds stol, och tjena honom dag och natt uti hans tempel; och den på stolen sitter, skall bo öfver dem.
Masika han, Pathien rêngsukmun motona indingin sûn le jân a biekina ama sin an tho ngâi ani. rêngsukmuna insung ngâipu han anni ngei hah amakunga rung ngei atih.
16 De skola intet mer hungra, eller törsta; icke heller skall solen falla på dem, icke heller någon hette;
An vonchâm tet khâi no nia, an tui khom inrâl tet khâi no ni; nisa lum khomin kâng ngei khâi no nia, alum dadang khomin kâng ngei khâi no ni,
17 Ty Lambet, som midt i stolen är, skall regera dem, och leda dem till lefvande vattukällor; och Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon.
asikchu Belrite rêngsukmun alâitaka insungpu hih anni ngei Belrihôlpu nîng a ta, male ama'n ringna tuikuongngeia han ruoi ngei atih. Male Pathien'n an mitngei renga mitrithingei murdi hûiminsâi pe ngei atih.”

< Uppenbarelseboken 7 >