Uppenbarelseboken 5

1 Och jag såg i hans högra hand, som satt på stolen, ena bok skrifven innan och utan, beseglad med sju insegel.

I KE aku la au maloko o ka lima akau o ka mea e noho ana ma ka nohoalii, he buke ua palapalaia maloko, a mawaho ua hoopaaia i na wepa ehiku.

2 Och jag såg en stark Ängel, som predikade med höga röst: Ho är värdig upplåta bokena, och uppbryta hennes insegel?

Ike aku la au i ka anela ikaika, e hea ae ana me ka leo nui, Owai ka mea pono ke wehe i ka buke, a e akaa i kona mau wepa?

3 Och ingen i himmelen, eller på jordene, eller under jordene, kunde upplåta bokena, och icke heller se på henne.

Aole ma ka lani, aole ma ka honua, aole hoi malalo iho o ka honua, ka mea i hiki ia ia ke wehe i ua buke nei, aole hoi ke nana aku ia ia.

4 Och jag gret svårliga, att ingen vardt funnen värdig till att upplåta bokena, och läsa henne, eller se på henne;

Uwe nui iho la au, no ka loaa ole o ka mea pono e wehe a e heluhelu i ka buke, a e nana hoi maluna iho.

5 Och en af de äldsta sade till mig: Gråt icke. Si, Lejonet af Juda slägte, Davids rot, hafver vunnit till att upplåta bokena, och uppbryta hennes sju insegel.

I mai la kekahi o na lunakahiko ia'u, mai uwe oe; aia hoi ua lanakila mai la ka Liona o ka ohana a Iuda, ka Mamo a Davida, e wehe i ua buke nei, a e akaa i kona mau wepa ehiku.

6 Och jag såg, och si, midt i stolen, och ibland de fyra djuren, och midt ibland de äldsta stod ett Lamb, såsom det hade slagtadt varit, och hade sju horn, och sju ögon, hvilka äro de sju Guds Andar sände i all land.

A ike aku la au ma ka nohoalii, a mawaena o na mea ola eha, a me na lunakahiko, he Keikihipa e ku ana me he mea i pepehiia la, ehiku ona pepeiaohao, ehiku hoi ona maka; oia na Uhane ehiku o ke Akua, i hoounaia'ku i ka honua a pau.

7 Och det kom, och tog bokena utaf hans högra hand, som satt på stolen.

Hele mai la ia, lawe iho la i ka buke, mai ka lima akau aku o ka Mea e noho ana ma ka nohoalii;

8 Och då det hade tagit bokena, föllo de fyra djur, och de fyra och tjugu äldste framför Lambet, hafvande hvar och en harpor och gyldene skålar fulla med rökverk, hvilket är de heligas böner;

A i kona lawe ana i ka buke, moe iho la na mea ola eha a me na lunakahiko he iwakalua kumamaha imua o ke Keikihipa; he mau lira ko lakou a pau, a me na hue gula, ua piha i na mea ala, oia hoi na pule a ka poe haipule.

9 Och söngo en ny sång, och sade: Du äst värdig att taga bokena, och upplåta hennes insegel; ty du äst dödad, och hafver igenlöst oss Gudi med ditt blod, af allahanda slägte och tungomål, och folk och Hedningar.

Memele mai la lakou i ke mele hou, e olelo ana, Pono no oe ke lawe i ka buke, a e akaa i kona mau wepa: no ka mea, ua pepehiia oe, a ua kuai mai oe ia makou no ke Akua me kou koko, mai loko mai o na ohana a pau, a me na olelo, a me na aina, a me na lahuikanaka a pau;

10 Och hafver gjort oss vårom Gudi till Konungar och Prester; och vi skole regnera på jordene.

A ua hoolilo oe ia makou i poe alii, a i poe kahuna no ko makou Akua; a ia makou no ke aupuni ma ka honua.

11 Och jag såg, och hörde en röst af många Änglar, kringom stolen och kringom djuren, och kringom de äldsta, och talet på dem var mång sinom tusende tusend;

Nana aku la au, a lohe iho la i ka leo o na anela, he nui loa, a me na mea ola, a me na lunakahiko e anaina ana ma ka nohoalii: a o ka helu ana ia lakou he haneri miliona a me na tausani tansani;

12 Sägande med höga röst: Lambet, som dödadt är, det är värdigt att hafva kraft, och rikedom, och visdom, och starkhet, och äro, och pris, och lof.

E olelo ana me ka leo nui, E pono no ke Keikihipa i pepehiia, ke loaa ia ia ka mana, a me ka waiwai, a me ke akamai, a me ka ikaika, a me ka nani a me ka mahalo, a me ka hoomaikaiia.

13 Och all kreatur, som i himmelen äro, och de på jordene, och de under jordene, och i hafvet, och allt det uti dem är, hörde jag säga till honom, som satt på stolen, och till Lambet: Lof, och ära, och pris, och kraft, ifrån evighet till evighet. (aiōn g165)

A lohe aku la au i na mea a pau ma ka lani, a ma ka honua, a malalo iho o ka honua, a me na mea a pau ma ka moana, a maloko o ia mau mea, e olelo ana, No ka Mea e noho ana ma ka nohoalii, no ke Keikihipa hoi, ka hoomaikaiia a me ka nani, a me ka hanohano, a me ka ikaika, ia ao aku, ia ao aku. (aiōn g165)

14 Och de fyra djuren sade: Amen; och de fyra och tjugu äldste föllo ned ( på sin ansigte ), och tillbådo honom, som lefver ifrån evighet till evighet.

I mai la na mea ola eha, Amene. Moe iho la na lunakahiko he iwakaluakumamaha, hoomana aku la i ka Mea e ola mau ana ia ao aku, ia ao aku.