Uppenbarelseboken 21
1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förste himmelen och den första jorden förgingos; och hafvet är icke mer.
Hanchu invân thar le pilchung thar ku mua; invân masa le pilchung masa ngei ha ânmanga, male tuikhanglien khom ânmangrip zoi.
2 Och jag, Johannes, såg den helga staden, det nya Jerusalem, nederkomma af himmelen, ifrå Gudi, tillredd såsom en prydd brud till sin man.
Male Khopuilien Inthieng, Jerusalem thar hah, moiin a pasal don ranga ânthoka ân zoisai anghan Pathien kôm invân renga juong chum ku mu sa.
3 Och jag hörde ena stora röst af himmelen säga: Si Guds tabernakel ibland menniskorna, och han skall bo med dem; och de skola vara hans folk, och sjelfver Gud med dem skall vara deras Gud.
Rêngsukmun renga rôl inringtakin ahong chongin ki rieta: “Atûn Pathien in chu munisingei lâia ajuong om zoi! Ama chu an kôm om a ta, male anni ngei hah a mingei nîng an tih. Pathien lelên an kôm om a ta, male ama hah an Pathien nîng atih.
4 Och Gud skall aftorka alla tårar af deras ögon, och ingen död skall sedan vara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någor värk varder mer; ty det första är förgånget.
Ama'n an mitta mitrithingei murdi hûiminsâi pe ngei atih. Thina om khâi no nia, beidongnangei, chapnangei aninônchu natnangei khom om khâi no ni. Neinun muruo ngei hah ânmang suozoi.”
5 Och den der satt på stolen sade: Si, jag gör all ting ny. Och han sade till mig: Skrif; ty dessa ord äro viss och sann.
Hanchu rêngsukmuna insung ngâipu han a tia, “Male atûn chu neinunngei murdi ki sin minthar zoi!” Ama han ko kôm, “Ma hih miziek roh, asik chu hi chongngei hih adik le taksônom an ni, a ti sa.”
6 Och han sade till mig: Det är gjordt. Jag är A och O, begynnelsen och änden; jag skall gifva honom, som törstar, af lefvande vattnens källo för intet.
Male ko kôm, “Ân zoi suozoi! Keima hih amotontak le anûktak, aphutna le amongna ki nih. Tukhom an tuiinrâl ngei murdi chu ringna tuikuong renga han amanboiin min nêk ngei ki tih, a tia.
7 Den som vinner, han skall allt detta få äga; och jag skall vara honom hans Gud, och han skall vara min son.
Amenepu ngei ngân chu hima ngei hih ko kôm renga man an tih: keima an Pathien nîng ka ta, male anni ngei hah ka nâingei nîng an tih.
9 Och till mig kom en af de sju Änglar, som hade sju skålar fulla med de sju yttersta plågor; och han talade med mig, och sade: Kom, och jag vill visa dig brudena, Lambsens hustru.
Vântîrton sari ngei lâia inkhat khuriâi saria sip ripuingei mongna chôipu han ko kôm a honga, “Hong roh, male Belrite lômnu rang Moi hah nang min mu ki tih,” ni tia.
10 Och han förde mig, i Andanom, på ett stort och högt berg, och viste mig den stora staden, det helga Jerusalem, nederkomma af himmelen ifrå Gud;
Ratha'n mi manga, male vântîrton han muol insângtak sîpa ni tuonga. Pathien kôm invân renga juong chum Khopuilien Inthieng, Jerusalem hah mi min mua
11 Och hade Guds härlighet; och hans ljus var lika som den aldraädlaste stenen, en klar jaspis,
male Pathien roiinpuinân ântêrdapa. Khopuilien hah lungmantam jasper lung angin, crystal lung anghan avâra.
12 Och han hade en stor och hög mur, den der tolf portar hade, och i portarna tolf Änglar, och inskrifna namn, hvilka äro de tolf Israels söners slägters namn.
Kulpuilien roiinpui, insâng a dôna, mokotngei sômleinik hah vântîrtonngei sômleinik a enkol rang an oma. Mokotngei chunga han Israel jât sômleinik ngei riming ânzieka.
13 Östantill tre portar, nordantill tre portar, sunnantill tre portar, vestantill tre portar.
Akângtieng zet han mokotngei inthum aom paka: nisuotieng inthum, simtieng inthum, mârtieng inthum, nitâktieng inthum.
14 Och stadsmuren hade tolf grundvalar, och i dem de tolf Lambsens Apostlars namn.
Khopuilien kulpui hah lungphûm sômleinik chunga sin ania, mangei chunga han Belrite tîrton sômleinik ngei riming ânzieka.
15 Och den som talade med mig, hade ena gyldene rö, der han med mäta skulle staden, och hans portar, och hans mur.
Vântîrton mi chongpuipu han khopuilien mokotngei le a kulpuingei minkhî rangin rângkachak minkhîna rotuon a dôna.
16 Och staden ligger fyrkant, och hans längd är så stor som bredden; och han mälte staden med rön, tolf tusend stadier; och hans längd, och bredd, och höjd äro lika.
Khopuilien hah arikil atabanga, adung akhang an êlbanga. Vântîrton han minkhîna rotuon leh khopuilien hah a minkhia: adung hah mile isângkhat raza rangnga ania, akhang le ânsâng khom adung dôr ani.
17 Och han mälte hans mur, hundrade fyra och fyratio alnar, efter ens menniskos mått, som Ängelen hade.
Vântîrton han kulpui khom a minkhi sa nôka, male ânsâng hah feet 216 ania, minkhîna an mang ngâi a chôi dungjûiin.
18 Och hans murs byggning var af jaspis; men sjelfve staden af klart guld, lik vid rent glas.
A kulpui hah jasper lunga sin ania, male khopuilien hah rângkachak ânthârlaka sin ania, lîm-en dôra vârliei ani.
19 Och stadsmurens grundvalar voro prydde med all dyrbar sten; förste grundvalen var af jaspis, den andre en saphir, den tredje en chalcedonier, den fjerde en smaragd;
Khopuilien kulpui lungphûmngei hah lungmantamngei jât dadangngei leh minvo ani. Lungphûm motontak hah jasper ania, inikna hah sapphire ania, inthumna hah agate ania, minlina hah emerald ania,
20 Den femte en sardonix, den sjette en sardis, den sjunde en chrysolith, den åttonde en beryll, den nionde en topazier, den tionde en chrysopras, den ellofte en hyacinth, den tolfte en amethist.
rangngana hah onyks ania, urukna hah carnelien ania, sarina hah kuartz eng ania, irietna hah beryl ania, ikuona hah topaz ania, sômna hah chalcedony ania, sômleikhatna hah turkuoise ania, sômleinikna hah amethyst ani.
21 Och de tolf portar voro tolf perlor, hvar för sig; och hvar port var af ene perlo; och stadsens gator voro klart guld, såsom genomskinande glas.
Mokot sômleinik ngei hah lungintêrngei sômleinik an nia; mokot zet hah lungintêr inkhata sin chit an ni. Khopuilien lamlien hah rângkachak ânthârlaka sin ania, lîm-en eninlenpatthei anghan ani.
22 Och jag såg der intet tempel uti; ty Herren, allsvåldig Gud, är templet deruti, och Lambet.
Khopuilien sûng han biekin reng mu ma unga, Pumapa Pathien Râtinchung le Belrite hih biekin an ni sikin.
23 Och staden behöfver icke sol eller måna, att de skola lysa deruti; ty Guds härlighet upplyser honom, och hans ljus är Lambet.
Khopuilien chunga êlminvâr rangin nisa le thâ nâng khâi maka, Pathien roiinpuinân a êlminvâr ngâi sikin, le Belrite hih a châti ani.
24 Och Hedningarna, som salige varda, skola vandra i hans ljus; och Konungarna på jordene skola föra sina härlighet och ära in uti honom.
Rammuola mingei hah avâra han lôn an ta, male pilchunga rêngngei an roiinpuinangei hong chôi lût an tih.
25 Och hans portar låtas intet till om dagen; ty der varder ingen natt.
Khopuilien mokotngei hah sûntin mo-ongin om a ta; khârin om tet noni ngei, mahan jân aom khâiloi rang sikin.
26 Och de skola föra Hedningarnas härlighet och ära in uti honom.
Khopuilien sûnga han namtinngei roiinpuina le neinunsampâr hong chôi lût nîng atih.
27 Der skall intet inkomma, som besmitteligit är, eller det styggelse gör och lögn; utan de som skrifne äro i Lambsens lefvande bok.
Aniatachu neinun inthiengloi ngei, tukhom inzakpuiom sin thongei le milak thongei chu khopuilien sûnga han ite lûtpui thei no ni ngei. Belrite ringna lekhabua an rimingngei mizieka ompu ngei vai kêng ma khopuilien han an lût thei rang ani.
