Uppenbarelseboken 17

1 Och kom en af de sju Änglar, som hade de sju skålar, och talade med mig, och sade till mig: Kom, jag vill visa dig den stora skökones fördömelse, som sitter på mycken vatten;

Jumo ughwa vanyamola lekela lubale alyale ni fitasa fiila lekela lubale akisa na pikum'bula, “Isa, nikukusona uluhighilo lwa mbwafu u m'baha juno ikukala mumalenga minga,

2 Med hvilka Konungarna på jordene bolat hafva; och de der på jordene bo, äro druckne vordne af hennes boleris vin.

juno ava tua va iisi vavombile naghwoope isa vuvwafu na muluhuje lwa muvuvwafu vwa mweene vano vikukala mu iisi vaghalile.”

3 Och han förde mig i Andanom uti öknena; och jag såg qvinnona sitta på ett rosenfärgo vilddjur, det var fullt med hädelsenamn, och hade sju hufvud och tio horn.

Umunyamola akanoola mu mepo mpaaka kulukuve, nilya m'bwene u mwana mama ikalile pakyanya pa ng'anu indangali juno amemile amatavua agha nyamaligho. Ing'anu jilyale na maatu lekela lubale namapembe kijigho.

4 Och qvinnan var klädd med purpur och rosenfärgo, och öfvergyld med guld, och ädla stenar, och perlor; och hade en gyldene kalk i sine hand, full med styggelse, och sins boleris orenlighet;

Umwana mama alyafwasivue amenda gha sambalau ni ndangali apambilue ni sahabu amavue gha lutogo, ni lulu. Alyakolelile muluvoko lwa mweene ulwa sahabukino kimemile ifiinu fino fikalasia nhu vunyali vwa vuvwafu vwa mweene.

5 Och på hennes anlete skrifvet det namn, Hemlighet: Den store Babylon, modren till boleri, och till styggelse på jordene.

Pavweni vwa mwene lilembilue ilitavua lya vusyefu: “BABELI UM'BAHa, GHWE NG'INA GHWA VAMALAYA NI FINU FINO FIKARASI MU IISI.”

6 Och jag såg qvinnona druckna af helgonens blod, och af deras blod, som Jesu vittne voro; och jag förundrade mig storliga, då jag såg henne.

Nikalula kuuti umwanamama uju akaghalile idanda ja vitiki ni danda javano valyafwile vwimila u Yesu. Unsiki ghuno nilyam'bwene, nikadeghile kyongo.

7 Och Ängelen sade till mig: Hvi förundrar du dig? Jag vill säga dig hemligheten om denna qvinnone, och om vilddjuret, som bär henne, och hafver sju hufvud och tio horn.

Looli umunyamola akam'bula, “Kiki ghudegha? Nikukwolelela uvu mama kye kiinu kiki nu ng'aanu ikuntokla (ing'aanu ijio jinyamaatu lekela lubale namapembe ghala kijigho).

8 Vilddjuret, som du hafver sett, hafver varit, och är icke; och det skall åter uppkomma utaf afgrunden, och skall gå uti fördömelse; och de, som på jordene bo, skola förundra sig, hvilkas namn icke skrifna äro i lifsens bok, ifrå verldenes begynnelse; då de se vilddjuret, som hafver varit, och som icke är, ändock det är. (Abyssos g12)

Ing'anu jino ukajivwene pwejikale, nakwejili kange lino, looli jiling'anisie kuhuma mu lina linlo lisila vusililo. Kange jighendelelaghe kuvomba uvunangi. Kuvala vano vikukala mu iisi, vala vano amatavua gha vanave naghalembilue mukitabu ikya vwuumi kuhuma livikua ulwalo lwa iisi - vilidegha pano vikujivona ing'anu jino pwiili, kuuti na pe jiili lino, looli alipipi pikwisa. (Abyssos g12)

9 Och här är sinnet, der visdom tillhörer; de sju hufvud äro sju berg, der qvinnan sitter uppå, och det äro sju Konungar.

Ing'emelo iiji vwimila vwa haala sino sivungike. Amaatu lekela lubale ni fidunda lekela lubale pano umwana mama alikalile lakyanya pa fyeene.

10 Fem äro fallne; en är, och den andre är icke ännu kommen; och när han kommer, skall han icke länge blifva.

Joope kange ve vaatua lekela lubale. Ava tua vahano vaghwile, jumo kwale, jumo akyale na isile; unsiki ghuno ikwisa, ikukala unsiki n'debe.

11 Och vilddjuret, som hafver varit, och icke är, den är den åttonde, och han är utaf de sju, och han går uti fördömelse.

Ing'anu jino kwejilyale, looli lino napwiili, kange ghwe ntua ghwa lekela kwooni, looli ghwe jumo na vutua lekela lubale, kange iluta kuvunangi.

12 Och de tio horn, som du sett hafver, äro tio Konungar, som ännu icke hafva fått rike, utan skola, såsom Konungar, på en stund få magt med vilddjuret.

Amapembe ghala kijigho ghano akaghavweene ve vatua kijigho vano navupiile uvutua, looli vikwupila uvutavulilua hwene vatua ku kivalilo kimo palikimo ni ng'anu.

13 Desse hafva alle ett råd, och skola gifva vilddjurena sina magt och kraft.

Ava vali nu n'kolo ghumo pevikupela ingufu sa vanave nuvutavulilua vwa ng'aanu jiila.

14 De skola strida med Lambena, och Lambet skall vinna dem; ty det är en Herre öfver alla herrar, och en Konung öfver alla Konungar; och med thy äro de utkallade, och utkorade, och trogne.

Vilua ililugu avene nu mwana ng'olo. Looli umwanang'olo ikuvalefia ulwakuva Mutwa ghwa vatua Ntua ghwa vatua - mwamwene tukemelilue, tusalulivue, vapesie.”

15 Och han sade till mig: Vattnet, som du såg, der skökan sitter på, är folk och skarar, och Hedningar, och tungomål.

Umunyamola akam'bula, “Amalenga ghala ghano akaghavwene, pala pano akikalileumalaya jula ve vaanhu, fupugha, fisina ni njovele.

16 Och de tio horn, som du sett hafver på vilddjuret, skola hata skökona, och lägga henne öde och naken; och de skola uppäta hennes kött, och bränna henne upp i eld.

Amapembe ghala kijigho ghano aka ghavwene - ni ng'aanu jila vikusulagha u malaya juula. Voope vikum'bikagha mwene kange vufula, vilisagha um'biili ghwa mwene, pe vinyanyilila nu mwooto.

17 Ty Gud hafver gifvit dem i hjertat, att de skola göra det honom behagar, och göra alle ena mening, att de skulle gifva vilddjurena riket, till dess Guds ord varda fullkomnad.

Ulwakuva u Nguluve avikile mu mojo gha vanave kum'pinda uluhuvilo lwa mwene ku lwiting'ano ulwakujipela ing'ano ingufu sivanave pikun'ema m'paka amasio gha Nguluve ghiiliva ghikwilana.

18 Och qvinnan, som du sett hafver, är den store staden, som rike hafver öfver jordenes Konungar.

Umwanamama jula juno alyam'bwene lye likaja lila ilivaha lino litemile uvutua vwa iisi.”