Uppenbarelseboken 12
1 Och i himmelen syntes ett stort tecken: En qvinna beklädd med solene, och månen under hennes fötter, och på hennes hufvud en krona af tolf stjernor.
Eno rang ni micho miphaan dong angta. Erah di minuh nusiit, heh nyukap khatkap ah rangsa angta, laphui ah heh lakhui ni nyia heh khopok ah ritsih asih enyi angta.
2 Och hon var hafvandes, ropade, och pintes med barn, och hade stort qval till att föda.
Heh sah tupnanah ang ano rapne ih huusatta.
3 Och så syntes ett annat tecken i himmelen, och si, en stor röd drake, som hade sju hufvud och tio horn, och på hans hufvud sju kronor.
Micho miphaan rang ni jihoh we dong angta. Erah di dragoon esaang elongwah esiit angta, heh khoh sinat nyia heh rong asih angta, eno heh khoh rookwet ni luuwang khopok angta.
4 Och hans stjert drog tredjeparten af himmelens stjernor, och kastade dem ned på jordena; och draken stod för qvinnone som föda skulle, på det, när hon födt hade, skulle han uppäta hennes barn.
Eno ritsih loong ah thiikjom dowa thiiksiit ah rang dowa khoon hoom ano hah ni haatkaat taha. Heh sah dongtup damdam phak suh li ano, minuh ngathong adi chaptta.
5 Och hon födde ett svenbarn, som regera skulle alla Hedningar med jernris; och hennes barn vardt borttaget till Gud, och till hans stol.
Eno minuh ah ih miwasah dongtupta, erah sah rah ih jaan thah ah pi ano deek akaan thoontang pan ah. Enoothong noodek ah nge ano Rangte taang ni heh tongtheng ni piiwanta.
6 Och qvinnan flydde uti öknena, der hon rum hade, beredt af Gudi, att hon der föda skulle, i tusende, tuhundrade och sextio dagar.
Eno Rangte ih ban khookhamta phisang hah adi, minuh ah soonkata, erah di 1,260 saakaan riikoi sokboi kaatta.
7 Och det vardt en stor strid i himmelen: Michael och hans Änglar stridde med drakan, och draken stridde och hans Änglar;
Erah lih adi rangmong ni ra muita. Eno dragoon ah damdi Maikel nyia heh rangsah loong ah mui rum kano, dragoon nyia heh rangsah loong ah daakmui rumta;
8 Och de vunno intet; och deras rum vardt icke mer funnet i himmelen.
enoothong dragoon ah ejen eta, erah dowa ih dragoon nyia heh rangsah loong ah rangmong ni takah boottong thuk rumta.
9 Och den store draken, den gamle ormen, den der heter djefvul och Satanas, vardt utkastad, den der bedrager hela verldena; och han vardt kastad på jordena, och hans änglar vordo ock bortkastade med honom.
Teewah dowa pu nyia heh rangsah loong ah hah ni piihaat kaat taha—teewah dowa pu ah langla Hakhoh luuwang, adoleh Soitaan ah angta, heh ih mongrep dowa mina loong ah mokwaan ha. Heh rangsah nyia heh teewah loong ah hah ni piihaat kaat taha.
10 Och jag hörde en stor röst, som sade i himmelen: Nu är vår Guds salighet, och kraft, och rike, och magt hans Christs vorden, efter våra bröders åklagare är förkastad, den dem åklagade för Gud, dag och natt.
Eno rangmong ni erongwah ih ri arah japchaat tang, “Amadi Rangte jiin nawa khopiiroidong ah ra hala! Amadi Rangte ih hechaan hephaan ah Luuwang chaan aphaan likhiik ih noisok ha! Amadi Kristo ih heh chaan ah noisok ha! Tiimnge liidi seng Rangte ngathong ni chap ano rangwu rangphe hanpiite loong suh liilaangte loong ah rangmong nawa piihaat kaat hala.
11 Och de vunno honom för Lambsens blods skull, och för dess vittnesbörds ords skull, och de hafva icke älskat sitt lif allt intill döden.
Hanpiite loong ah ih Saapsah sih nyia amiisak tiit baattaan rumta jun ih jen rumta; eno neng roidong ah thiinhaat ano etek esuh li rumta.
12 Derföre, glädjens, I himlar, och de som bo i dem. Ve dem som bo på jordene, och på hafvet; ty djefvulen stiger ned till eder, och hafver en stor vrede, vetandes att han icke lång tid hafver.
Erah raangtaan ih rangmong sen loong nyia erah di tongte loong ah eroon e an! Enoothong arah hah nyia juusih raangtaan ih tiimthan thih ah! Tiimnge liidi Hakhoh Luuwang ah sen taang ni tenkhat potom ih datra hala, heh ih jat eha nga taang ni saapoot ah amasah ba tongla ngeh ah.”
13 Och då draken såg att han förkastad var på jordena, förföljde han qvinnona, som svenbarnet födt hade.
Dragoon ah ih hah ni baalek haatkaat kohalang nih li ano, heh sah miwasah tupte nuh asuh taatlaat baatta.
14 Och qvinnone vordo gifne två vingar, såsom af en stor örn; att hon skulle flyga uti öknena uti sitt rum, der hon födes en tid, och två tider, och en half tid, ifrån ormsens ansigte.
Eno minuh asuh phisaang hah adoh pukkaat thuk suh laang jang elongwah enyi kota, erah doh heh ih heh sah ah paangjom paangthom dragoon lak nawa puipang suh ah.
15 Och ormen sputade utu sin mun vatten, såsom en ström, efter qvinnona; på det han skulle fördränka henne.
Erah thoidi minuh ah toom phuukaat ah li ano dragoon ah ih heh tui nawa ju ah minuh lilih ih jengkaat thukta.
16 Men jorden halp qvinnone, och upplät sin mun, och uppsvalg strömmen, som draken af sin mun utsputat hade.
Enoothong minuh chosokte ah hah angta, heh tui ah kaahaat ano dragoon tui dowa ju ah matlemta.
17 Och draken vardt vred på qvinnona, och gick bort, att han skulle örliga med de andra af hennes säd, de som hålla Guds bud, och hafva Jesu Christi vittnesbörd. Och han stod på hafsens sand.
Minuh asuh dragoon ah khah ano hesuh hesah loong damdi muila—erah loong ah langla Rangte jengdang boichaatte nyia Jisu ih jatthuk ha amiitiit baatta suh tuumaangte loong ah.
