< Psaltaren 97 >

1 Herren är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro.
Pǝrwǝrdigar ⱨɵküm süridu! Yǝr-zemin hux bolsun, Kɵpligǝn arallar xadlansun!
2 Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse.
Bulutlar wǝ ⱪarangƣuluⱪ Uning ǝtrapididur, Ⱨǝⱪⱪaniyǝt wǝ adalǝt tǝhtining ulidur;
3 Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring.
Uning aldida ot yalⱪuni yüridu, Ətraptiki düxmǝnlirini kɵydürüp taxlaydu;
4 Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes.
Uning qaⱪmaⱪliri jaⱨanni yorutti, Yǝr buni kɵrüp titrǝp kǝtti;
5 Bergen försmälta såsom vax för Herranom; för hela jorderikes Herra.
Pǝrwǝrdigarning aldida, Pütkül zeminning igisining aldida, Taƣlar momdǝk erip ketidu.
6 Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.
Asmanlar Uning ⱨǝⱪⱪaniyitini jakarlaydu, Barliⱪ hǝlⱪlǝr Uning xan-xǝripini kɵridu.
7 Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar.
Oyma ⱨǝykǝllǝrgǝ qoⱪunƣanlar, Butlar bilǝn mahtinip yürgüqilǝrning ⱨǝmmisi uyatta ⱪalidu. Barliⱪ ilaⱨlar, Uningƣa sǝjdǝ ⱪilinglar!
8 Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, Herre, öfver ditt regemente.
Sening ⱨɵkümliring sǝwǝbidin, i Pǝrwǝrdigar, Zion anglap xadlandi, Yǝⱨuda ⱪizliri hux boldi.
9 Ty du, Herre, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar.
Qünki Sǝn Pǝrwǝrdigar pütkül yǝr yüzi üstidiki ǝng aliysidursǝn; Sǝn barliⱪ ilaⱨlardin nǝⱪǝdǝr yuⱪiridursǝn!
10 I som älsken Herran, hater det onda; ( Herren ) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem.
Pǝrwǝrdigarni sɵygǝnlǝr, yamanliⱪtin nǝprǝtlininglar! U mɵmin bǝndilirining jenidin hǝwǝr alidu, Rǝzillǝrning qanggilidin halas ⱪilidu.
11 Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje.
Ⱨǝⱪⱪaniylar üqün nur, Dili duruslar üqün xadliⱪ terilƣandur;
12 I rättfärdige, fröjder eder af Herranom, och tacker honom, och priser hans helighet.
Pǝrwǝrdigardin xadlininglar, i ⱨǝⱪⱪaniylar, Uning pak-muⱪǝddǝslikini yad etip tǝxǝkkür eytinglar!

< Psaltaren 97 >