Psaltaren 97

1 Herren är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro.

Mifehe t’Iehovà, hirebeke ty tane toy, hifale o tokonose maroo.

2 Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse.

Ie arikoboñen-drahoñe naho hamoromoroñañe; havantañañe naho ty hatò ro ioreña’ i fiambesa’ey.

3 Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring.

Miaolo Aze ty afo, mamorototo o rafelahi’eo mb’etia mb’eroa.

4 Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes.

Nihazavae’ o hela’eo ty voatse toy; niisa’ ty tane toy le nihondrahondra.

5 Bergen försmälta såsom vax för Herranom; för hela jorderikes Herra.

Nitranake hoe karafo o vohitseo ami’ty niatrefa’ Iehovà, añatrefa’ i Talè’ ty tane toy iaby.

6 Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.

Mitalily ty havantaña’e o likerañeo, vaho fonga mahaoniñe ty enge’e ondatio.

7 Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar.

Hene salatse ze mitoron-tsare sokitse, o misenge raha kòakeo; miambanea ama’e ry ndrahare iabio!

8 Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, Herre, öfver ditt regemente.

Nahajanjiñe ty Tsiône le niehake, nirebeke o anak’ampela Iehodào, ty amo fizaka’oo ry Iehovà.

9 Ty du, Herre, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar.

Amy te Ihe, ry Iehovà, ro Andindimone’ ty tane toy; vaho onjoneñe andigiligi’ ze hene ndrahare irehe.

10 I som älsken Herran, hater det onda; ( Herren ) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem.

Hejeo o haratiañeo ry mpikoko Iehovà; ambena’e ty fiai’ o noro’eo, avotso’e an-taña’ o lo-tserekeo.

11 Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje.

Ararake ho a’ o vantañeo ty hazavàñe, ho a’ o mahity arofoo ty hafaleañe.

12 I rättfärdige, fröjder eder af Herranom, och tacker honom, och priser hans helighet.

Mirebeha am’ Iehovà, ry vantañeo, vaho andriaño i tahina’e masiñey.