Psaltaren 97

1 Herren är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro.

יְהֹוָה מָלָךְ תָּגֵל הָאָרֶץ יִשְׂמְחוּ אִיִּים רַבִּֽים׃

2 Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse.

עָנָן וַעֲרָפֶל סְבִיבָיו צֶדֶק וּמִשְׁפָּט מְכוֹן כִּסְאֽוֹ׃

3 Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring.

אֵשׁ לְפָנָיו תֵּלֵךְ וּתְלַהֵט סָבִיב צָרָֽיו׃

4 Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes.

הֵאִירוּ בְרָקָיו תֵּבֵל רָאֲתָה וַתָּחֵל הָאָֽרֶץ׃

5 Bergen försmälta såsom vax för Herranom; för hela jorderikes Herra.

הָרִים כַּדּוֹנַג נָמַסּוּ מִלִּפְנֵי יְהֹוָה מִלִּפְנֵי אֲדוֹן כׇּל־הָאָֽרֶץ׃

6 Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.

הִגִּידוּ הַשָּׁמַיִם צִדְקוֹ וְרָאוּ כׇל־הָעַמִּים כְּבוֹדֽוֹ׃

7 Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar.

יֵבֹשׁוּ ׀ כׇּל־עֹבְדֵי פֶסֶל הַמִּֽתְהַלְלִים בָּאֱלִילִים הִשְׁתַּחֲווּ־לוֹ כׇּל־אֱלֹהִֽים׃

8 Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, Herre, öfver ditt regemente.

שָׁמְעָה וַתִּשְׂמַח ׀ צִיּוֹן וַתָּגֵלְנָה בְּנוֹת יְהוּדָה לְמַעַן מִשְׁפָּטֶיךָ יְהֹוָֽה׃

9 Ty du, Herre, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar.

כִּֽי־אַתָּה יְהֹוָה עֶלְיוֹן עַל־כׇּל־הָאָרֶץ מְאֹד נַעֲלֵיתָ עַל־כׇּל־אֱלֹהִֽים׃

10 I som älsken Herran, hater det onda; ( Herren ) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem.

אֹֽהֲבֵי יְהֹוָה שִׂנְאוּ ־ רָע שֹׁמֵר נַפְשׁוֹת חֲסִידָיו מִיַּד רְשָׁעִים יַצִּילֵֽם׃

11 Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje.

אוֹר זָרֻעַ לַצַּדִּיק וּֽלְיִשְׁרֵי־לֵב שִׂמְחָֽה׃

12 I rättfärdige, fröjder eder af Herranom, och tacker honom, och priser hans helighet.

שִׂמְחוּ צַדִּיקִים בַּיהֹוָה וְהוֹדוּ לְזֵכֶר קׇדְשֽׁוֹ׃