Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Mommra mma yɛnto dwom wɔ anigye so mma Awurade; momma yɛmmɔ ose mma yɛn nkwagye Botan no.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Momma yɛmfa aseda mmra nʼanim, na yɛmfa ahosɛpɛw nnwom mma no so.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Efisɛ Awurade yɛ Onyankopɔn kɛse, ɔhenkɛse wɔ anyame nyinaa so.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

Ne nsam na asase mu nneɛma nyinaa wɔ, na mmepɔw mpampam wɔ no.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Po wɔ no, ɔno na ɔbɔe, na ne nsa na ɛnwenee asase kesee no.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Mommra, mma yɛnkotow nsom no. Momma yemmu nkotodwe wɔ Awurade yɛn Yɛfo no anim!

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Ɔyɛ yɛn Nyankopɔn; yɛyɛ ne didibea nnipa, ne nguankuw a ɔhwɛ wɔn so. Nnɛ, sɛ mote ne nne a,

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

mummpirim mo koma sɛnea moyɛɛ wɔ Meriba no, sɛnea moyɛɛ da no wɔ Masa, sare no so no,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Ɛhɔ no, mo mpanyimfo sɔɔ no hwɛe, a na wonim nea meyɛ maa wɔn.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Me bo fuw saa nnipa no mfe aduanan na mekae se, “Wɔyɛ nnipa a wɔn koma aman afi me ho, na wɔanhu mʼakwan.”

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Ɛno nti mekaa ntam wɔ mʼabufuw mu se, “Wɔrenhyɛn mʼahomegye mu da.”