Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: "De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar."

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Så svor jag då i min vrede: "De skola icke komma in i min vila."