Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

¡Vengan, cantemos con gozo a Yavé! ¡Aclamemos con júbilo a la Roca de nuestra salvación!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Entremos ante su Presencia con acción de gracias, Aclamémoslo con salmos.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Porque Yavé es ʼEL grande, Y gran Rey sobre todos los ʼelohim.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

En su mano están las profundidades de la tierra. Suyas son las alturas de las montañas.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Suyo es el mar, pues Él lo hizo, Y sus manos formaron la tierra seca.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Vengan, adoremos y postrémonos. Arrodillémonos [ante] la Presencia de Yavé, nuestro Hacedor,

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Porque Él es nuestro ʼElohim, Nosotros el pueblo de su prado y ovejas de su mano. Si ustedes oyen hoy su voz,

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

No endurezcan sus corazones como en Meriba, Como en el día de Masa en el desierto,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Cuando me tentaron sus antepasados. Me probaron, aunque vieron mi obra.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Durante 40 años estuve disgustado con aquella generación, Y dije: Es un pueblo que divaga en su corazón, Y no conoce mis caminos.

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Por tanto, juré en mi ira Que no entrarán en mi reposo.