Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

¡Vengan, cantemos con alegría al Señor! ¡Gritemos triunfantes a la roca de nuestra salvación!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

¡Vayamos ante él con acción de gracias! ¡Cantemos a él en voz alta en celebración!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

porque el Señor es un Dios grande, el gran rey sobre todos los dioses.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

El manda sobre lo más profundo de la tierra y sobre lo más alto de los montes.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

El mar es de él, porque él lo hizo; la tierra seca le pertenece, porque él la formó.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Vengan, entremos y adoremos, arrodillémonos ante el Señor nuestro creador.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Porque él es nuestro Dios, y nosotros el pueblo que cuida como un pastor, el rebaño por el cual se preocupa. Si escuchas hoy su voz llamando,

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

no se rehúsen a responder, “Como hicieron en Meribá, como hicieron ese día en Masá en el desierto,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

cuando sus antepasados me provocaron, probando mi paciencia, incluso habiendo visto todo lo que había hecho.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Por cuarenta años estuve disgustado con esa generación, y dije, ‘Ellos son personas que me son desleales con sus pensamientos, y se rehúsan a seguir mis caminos’.

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Entonces en mi frustración juré, ‘Ciertamente no entrarán en mi reposo’”.