< Psaltaren 95 >
1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Dejte, prepevajmo Gospodu, ukajmo skali blaginje naše!
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Pojdimo pred obličje njegovo sè zahvaljevanjem, s psalmi mu ukajmo.
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
Ker Bog mogočni velik je Gospod, in velik kralj nad vse bogove.
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
V roki njegovi so najglobočji sledovi zemlje, v njegovi oblasti so gorâ moči.
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Njegovo je sámo morje, ker on ga je naredil, in súha zemlja, katero so ustvarile roke njegove.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Pridite, priklonimo se in padimo na tla; pripognimo kolena pred Gospodom, kateri nas je naredil.
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Ker on je Bog naš, mi pa ljudstvo paše njegove, in čeda vodbe njegove; danes če slišite glas njegov,
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
"Ne okamenite srca svojega, kakor v prepiru, kakor o dnevi izkušnjave v puščavi.
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
Ko so me izkušali očetje vaši: izkusili so me in spoznali delo moje.
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Štirideset let sem imel preglavico s tistim rodom govoreč: Ljudstvo so srca tavajočega, in potov mojih ne poznajo.
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Njim sem prisegel v jezi svoji, da ne vnidejo v pókoj moj."